Sublimt

I går var jag på en av topp tio bra grejer i livet just nu, jag grinade från första tonen till den sista, och när jag kom hem som en liten lycklig trasa gjorde jag dessa två små ostmackor på osötat rågbröd, med flera rejäla skivor västerbotten och massa salladsblad ovanpå, toppat med citronolivolja som dekadent letade sig in i salladsbladens skrymslen och så citronsvartpeppar som smälte in i oljan. Det var det godaste jag ätit på länge.
Jag lagade detta mästerverk iförd svart tubklänning och en liten operabolero i svart sammet med dubbelbroschen med hängande kedjor som knäppning. Grämde mig lite över att jag inte hade haft med mig min guld- och pärlemorkikare.

Söndagsmöte på kontoret

Malin hade med sig en soppa som påminde ganska mycket om en som Lotta brukar göra, med pumpa och apelsin tror jag. Jag gjorde en fräck liten sallad på nätmelon, tomat, kikärtor, örtsalt och balsamvinäger. Och så en personalöl till det.
Jag har favoriserat min svarta Mats & Moa-jacka ett tag nu så jag hade min andra, som är likadan fast vit och sydd av en vitglansig gammal NK-flagga i tåligt siden, med svagt ljusgrått stort flaggtryck på. Har för mig att Moa hade jobbat i en flaggfabrik och snott tyg och sytt jackor av. Svart tubklänning under och röda kontorstofflor till.

Tantmiddag

Jag och Lotta klarade oss helskinnade från en utflykt till Uppsala så sedan åt vi middag på lyxindiern. Hon tog en ganska vanlig grönsaksgryta (god) och jag tog kofta i baltisås och bad dem göra den lite starkare (jättegod) och så delade vi lite på såserna, på ett vitlöksnan och på en liten karaff vitt vin.
Jag hade samma vinröda klänning fortfarande men lite svettigare för jag fick springa ikapp tåget.

Damlunch

Vi pratade om självbilder över rostat bröd, goda ostar med ekologiska päron och italiensk plommonkompott till, och sallad på rucola, dill, broccoli, selleri och ägg. Och drack te. När jag skulle gå kom vi på att vi glömt öppna rosévinet.
Astrid hade kläder som hon kommer att ha på sig när hon är medelålders konstnär och pendlar mellan New York och Dala-Järna, Samira hade en jättekonstig men snygg bronsfärgad blus med collegetröjemuddar och jag hade vinröd sjuttiotalsomlottdress med svart pärlbrosch på.

Ett tjuvnyp

Nyponsoppa som teaser i stället för lunch. Jag ska gå tidigt i dag och får hitta något mer substansiellt på vägen tror jag. Nu ska jag köpa strumpbyxor, gå på ett roligt möte och sedan på fem timmars Strimpansutsvävningar.
Därför har jag min svarta armbågskorta cape med pärbroderier. Och en marinblåsvart, randig och vitprickig prussiluskanklänning med transparenta puffärmar, med ett duvblått sidenrepshalsband med plastsilver om halsen.

Snabbmat

Astrid har två utrymmen i sin lägenhet där hennes mobil har täckning och ett av dem var precis ovanför min tallrik med broccoli, tomat, avokado och pastakuddar.
Jag fick sitta och vänta tills hon pratat klart. Vrålhungrig och iförd min leopardfavorit just nu, en åttiotalstrikåklänning med svart puffig kjol och svarta detaljer, som jag fått av Sonja på jobbet.

En liten nattsallad

Man kan säga att valnötter var den bärande ingrediensen i den här rätten. Annars hade jag i några fluffiga isbergsblad, vetegroddar, ytterst få champinjoner (för de flesta var typ ruttna, en sak jag kan känna motstånd inför svamp på grund av, de är så flyktiga och liksom jordiga på en gång, med sitt mycel och allt, om jag gjorde en skräckfilm skulle det vara svamp med) men rikligt med en asiatiskt inspirerad dressinghäxa.
Jag var medeltida fruktbarhetshäxa i det som jag börjat kalla Joanna Newsom-klänningen. Förut hette den Hildegard av Bingen-klänningen, det är nog bättre egentligen. Beige bomullscrepe, frihetsärmar, mustigt mönstrad bård kring fyrkantigt dekolletage, empiremidja.

Ris och ros

T:s linsröra har nästan börjar närma sig min i smaken. (Eller våra har närmat oss varandras kanske.) Efter tre år. Kan inte säga exakt vad det var men kanske att den var lite sötare, och kanske något med den hemliga kryddblandningen han mortlade så noggrant. Som en förhoppning om ljusare tider singlade han små vita kokosflingor ovanpå, eller så var det bara jag som var dödstrött och lättrörd som såg det på det sättet. Jag gillar kokosflingor, de får mig ofta att tänka på en fantastisk sommarfest jag hade med mitt dåvarande böggäng på ett kvällssoligt tak, där jag hade gjort som salta småkakor fyllda med stark tomatröra med mycket kokos i. Tillbaka till linsröran: jag fick strimla morötter, hacka röd chili och rödlök, och klyfta potatis. Och så ris. Rosen på tallriken matchade Lovisa Burfitts spritreklamsglas.
Jag hade vitt linne, svart kofta och svarta strumpyxor och somnade på sängen direkt efter maten.

Jobba på söndagskvällen ...

... när en värmlandstös, en norrlänning och en götlaborgsbrud vill att man ska komma till Pelikan? Nej, det gick inte att hålla sig. Det lät ju som en Bellmanshistoria. Fatta vilken bra dialektinramad söndagsmysstämning det blev. Och så vegoburgaren med valnötskräm och persiljerotspuré. Åh persiljerot. Jag blev så till mig att jag drack kaffe och slök en petit four också.
Servitrisen skämtade om att hon ville ha godis när hon såg min kjol med prickigt typ godispåsemönster (har hon gjort det förut, eller var det någon annanstans?) och alla lantisarna beundrade min dubbelbrosch. Som jag hade svart jätteåttiotalsskärp och vitt linne till.

En märklig afton

Det var en så konstig kväll att jag inte kan berätta om det här, men jag blev i alla fall inte förvånad över till exempel det faktum att all fisk var slut i hela stan. Utom den här lilla laxen. Med ugnsgrillade rotfrukter, smörslungade rödbetor och generösa smakprov på resten av sällskapets tillbehör: pommes och potatisgratäng, blandsallad och spenatsallad med parmesan. Generös är dock inte längre alltid stämningen på Mäster Anders, inte när man känner sig fnyst åt för att man tar husets vita och inte champagne för 120 kronor glaset. I årets fattigmånad.
Men jag levde gott på en generös komplimang jag fått av en herre tidigare, angående min färgglada djungelblus med blommor, frukter och djurmönster, till stentvättad jeanskjol och röda stövlar.

Iceberg rolls

Orkade inte hitta på något annat fredagshyss än att bli lite salongs vid spisen och laga jävligt god mat. Matfesten bestod av: 1) salladsrullar av isbergsblad fyllda med en het fräst röra på finhackade champinjoner och ostronskivlingar, morötter, röd chili och röd currypasta samt alger och groddar, till det 2) vitt klibbigt thairis och 3) en sås på risvinäger, olja, ostronsås, sweetchilisås, citron, sesamfrön och så avslutningsvis 4) två spanska ostar med färska fikon till. Och okejrå, 5) Ben & Jerrys fossil fuel-glass.
Jag lagade mat iförd Ida Sjöstedts svartprickiga tunna tyllkjol med vit underkjol, vitt linne, svart kofta, läppstift av färgen heat wave och samma dubbelbrosch som dagen före. I love it.

Sen torsdagsmiddag

Det här smakade som mat jag brukade äta för länge länge sedan: råris (kokat med hela vitlöksklyftor) och sötsyrlig tomatsås med röd paprika och rödlök.
Jag hade samma svarta jacka som dagen före fast med en sådan där dubbelbrosch med kedjor emellan som jag fick i julklapp av Angela (första dagen på kontoret i går) och eftersom jag var uttråkad medan jag väntade på T hade jag lekt med blå tyllkjol över jeansen, lila tygblommor och sidenband i håret och röda tofflor.
Famefilmen var mycket konstigare än man minns den.

Nygammalt

Gamla vintermorötter kan bli som tonåringar igen om man kokar dem lätt med lagerblad, stjärnanis och en bit ingefära, och häller på olja och lite citron efteråt. Resterna av gårdagens sallad fick påfyllning av röda linser från burk, gurkskivor och lite extra olja och vinäger, och potatisklyftorna var lika goda dagen efter. Frid och fröjd.
Själv var jag - iförd blå tajta jeans, t-shirt med en varg på och en stor svart Mats & Moa-satängjacka - också pånyttfödd (igen) efter att ha tvagat, bastat, simmat, utomhuspoolat, klangmediterat, masserats, ätit ananas, kiwi, honungsmelon, vattenmelon, banan, mandarin, plommon och druckit grönt te med spirulina. Ja, jag inledde året som miljöbov och stal massor av vatten och uppvärmningsenergi men resten av året duschar jag nästan aldrig, cyklar, äter rester, bär secondhandkläder, källsorterar sopor och ger folk digitala julklappar. Förlåt.

Efter Jönssonligan

Ibland är det viktigare att ketchupen och senapen kommer ut ur flaskorna på ett smooth sätt, än att slippa räta upp dem när de trillar omkull för att de tvingas vänta på bordet balanserande med botten upp. I går var en sådan dag. En dag för ett perfekt samarbete mellan senapen, ketchupen och mina ugnsgrillade potatisklyftor med mejram. Och en dag för parmesan hyvlad över avokadosallad, och grönt iste med äpple och gurka.
Jag balanserade på stolen iförd urtvättad svart t-shirt med vita åttiotalsblommor och vit underkjol.
Men i dag är det en dag för firandet av mammas födelsedag!

Årets första måltid

Så här ordentlig med tygservett och allt är man bara när klockan är morgon och man försmäktat utan taxi genom stan på slutdansade högklackeskor med hatten på sned och hickan ekande mellan husen, och äntligen äntligen får slå sig ner framför en hett efterlängtad falafeltallrik, buren hem i sin frigolitkartong som en nyfödd bebis. Nyårsmenyn bestående av Karins levande föda-chica zucchinirullar, hemstekta dinkelblinier med löjrom, Olas hummer med specialcaesarsås och min och T:s surprissallad (morot, paprika, matvete, gula linser, grapefrukt, pumpafrön, sesamfrön, solrosfrön, citron, massa persilja och superhemlig dressing, glömde de ugnsgrillade brysselkålsklyftorna hemma) samt lingonparfait med Moas mandelflarn hade sedan länge omsatts till nyårsenergi och fastnade visst aldrig ens på bild.
Jag lyckades i alla fall hålla den rosa karamellblåsan på mig hela kvällen, och hatten med.