Sherryn och nötterna framdukade för sista avsnittet av Studio 60. Vi hade Samira på sms-länk från Blackeberg, jag och Jacob grät, Claes och Tommie var coolare. Jag hade min nu alltmer populära Miss Rotfrukt-dräkt, grön stickad klänning med paljetterade grönsaker på och stenttvättade Win-Winjeans.
Rågrundlar med västerbotten och pumpafrön, ackompanjerade av Berocca. Det är lite som läsk fast med "essential nutrients that work in synergy to help those with hectic lifestyles stay sharp". Men jag tycker det verkar mest som läsk, jag är inte så förtjust egentligen men min syrra är eld och lågor och jag har fått det av henne. Jag åt först stående vid diskbänken (det är jag förtjust i) och sedan framför datorn, iförd svart tubklänning med guldfjällsskärp, svart kofta och neonhalsband i plast med två stora pilar som pekar åt vänster, en grön och en gul. De matchar både pocketupplagan av Hunter S Thompsons Fear and loathing on the campaign trail 72 och min nya almanacka som jag köpte i dag när jag upptäckt att jag fått in lite oväntade stålars på kontot.
Först och främst betyder söndag ny vecka och ny vecka betyder snart onsdag = Studio 60. I och för sig sista avsnittet i världen men jag har fått vänta på det i två veckor så jag är ändå prillig av lycka. Måste nog dricka champagne framför tv:n på onsdag. Dessutom var det fint väder, och jag jobbade inte (förrän lite på kvällen), hann spatsera på söder som normala människor, titta i affärer och säga hej till andra som var ute och gjorde samma sak. Och sedan det finaste i kråksången: söndagsmiddagen. Jag kokade linser med en massa heliga kryddor, och hade förutom hackade cashewnötter i polenta på slutet, så jag kunde forma biffar och sedan steka dem i smör. Och till det en yohurtsås (fast på sojayoghurt, god, snygg vaniljfärg) med mynta, dill och basilika, en guacamole (måste nog bli taco night snart igen), ris och en sallad på groddar och snabbfräst babyspenat med soja, lime och fisksås. Jag hade tajt leopardkjol och svart collagesatängjacka från Mats & Moa. Och så här gick det till, mina damer och herrar:
Det var ett genidrag att dricka mangojuice till alo gobhin. Och att gå på Forced Entertainments performanceversion av Sophie Calles Exquisite pain - lite Carina Rydberg, lite Anna Vnuk, lite Jennifer Fox, fast mer arty, snyggt och vemodigt. Jag hade svart t-shirt med vadderade guld-, brons- och silverapplikationer i form av löv, till leopardkjol och rött läppstift.
En av de bättre Nöjesguidenprisfesterna. Jag gillade Moto Boy! Och jag var först till buffén: falafel och röd, vit och beige gucka, sallad och pitabröd. Iförd min svartvita skinnkavaj med korta ärmar och pianoslag, till vinröd sidenkjol. Astrid sa att jag såg postmodern ut. Jag borde haft en vit synt bredvid mig och spelat på den med ena handen.
Det är käcka gafflar på mitt nya jobb. Matchade min sallad på tomater, kikärter och marinerad tofu. Jag får alltid vego/präktighets/rekopoäng i början på nya jobb när de ser min matlåda. Jag har svart tunn polyesterjumper med guldkantade volanger i halsen, under en svart kort sammetsbolero med jätteaxelvaddar, och vinröd rak sidenkjol och vita Diorbågar. Jag känner mig lite konstig men kan inte identifiera varför, känns som jag ser vanlig och lite knäpp ut på en gång. Sekreteraren som klädde på sig i sömnen typ. Inget sitter riktigt som det ska i förhållande till varann liksom. Jag borde toppa med någon tönig dialekt.
Jag var tvungen att gå till kontoret i kväll för att skicka en grej och på vägen hem verkade det som en trevligare idé att gå upp till grannarna och få risotto med parmesan och vitt vin, och tomatsallad till, än att gå hem. Det var det också. Jag har min miss Rotfrukt-dress: en pastellgrön stickad tröjklänning med paljettapplikationer i form av grönsaker på, som jag fått i present av Samira. Med blå jeans under.
Hela bovetekorn är som små tetraformade tuggmotståndskuddar när de blötlagts och sedan rostats torra i en panna. Det var allt jag orkade göra, sedan fick T komma och lyssna på mitt gnäll och laga tomatsås med en hel hackad chili och rivna morötter i. Jag åt iförd strumpbyxor och blå snötvättad t-shirt med en vitgrå häst med blåsig man på.
Jag är bara sjuk fyra gånger om året. Förut var det aldrig, sedan blev det två gånger och nu har det ökat. Kanske är det till och med fler än fyra. Jag låter i alla fall som en kråka och lagade därför en het morotssoppa med en hel hackad röd chili (kärnor och allt) och en hel pressad citron i. Borde haft i vitlök och ingefära också men jag beräknade inte att min energi skulle räcka till att tampas med naturens förpackningshysteri när det gäller de båda godsakerna. Skvätte i sweetchilisås och fisksås i stället. Och citronolivolja och pumpafrön ovanpå. Det gjorde ont att äta, härligt. Jag lagade mat iförd vitt linne, två Martin Bergström-sjalar och en batiklila hippiekjol.
Nu ska jag lägga mig och sova i väntan på middagen, ni kan kolla på tv så länge:
Jag är sjuk (tack Göteborg), jag har trängts med en ocean av barn i Järfälla, och jag har saker att ta hand om här fastän jag bara vill bädda ner mig. Kommer jag åtminstone att få en god middag? I går fick jag en rivig alternativlasagne där lagren bestod av riktigt het linsröra, förvällda broccoliblad och tjock tomatröra, och toppingen av skogschampinjoner, västerbotten och solrosfrön. Till det en sallad för syns skull, av gurka och vårlök, och en screwdriver med färsk grape. Jag gillar att dricka drink till maten. Faktum är att jag hellre dricker drinkar till mat än utan mat. Särskilt en söndagskväll. Nu är jag så trött så jag inte kommer ihåg vad jag hade på mig. Men jag tror det var en blå t-shirt som det står något sportigt med tiger på bredvid ett gapande tigerhuvud, och leopardkjol till.
Hela tågresan hem satt jag och funderade på vad som var min craving. Inte förrän i mataffären drabbades jag: en liten sallad på dill, persilja, kapris, olja, citron och rikligt med rostade pumpafrön. Det knastrar fantastiskt vackert när man blandar i de fortfarande varma fröna i den daggiga salladen. Suck. Till det ekologisk broccoli, förvälld och sedan snabbfräst med hackad vårlök och röd chili, potatis-, morots- och palsternacksklyftor rostade i ugnen med kanel, mejram och garam masala, och T:s berömda hummus med persilja och hela sesamfrön. Jag lagade mat iförd min svarta frökenklänning med vita prickar och spetskrage.
Alltså, det här blev jag RIKTIGT glad för. Tänk så här: Du står i förväntansfull festblåsa med ett gratisglas champagne i handen och ska precis leta efter småpengar att köpa jordnötter för och tänker att jaja det blir en sådan kväll alltså. Och så kommer det från ingenstans en tjusig servitör med silverbrickan fylld av små lådor med små små hamburgare i läppstiftsmunsanpassad storlek, med pommes och en mörk god ketchup till. Och det är alltså vegoburgare. Jag ville krama om honom. Iförd min medelålderscocktaildress med draperingar, tyll, bar rygg och transparenta ärmar, i svart med guldspräckel, röda platåpumps och rött läppstift. Men jag slukade två lådor i stället. Att de var gula kändes bara spännande.
Ah. Fröken Rotfrukt åker långt långt hemifrån och vad ser hon på sin tallrik när hon tittar ner? Pasta med rotfrukter. Inte ett dugg ledsen, iförd samma svarta klänning men med en svartguldig tantblus knuten i midjan och mera rött läppstift.
Tyra har med sig en utskrift av en recension av den godaste räkmackan i Göteborg, eller var det Sverige, nej världen säger de själva, som hon tagit fram och visat och vikt ihop igen så många gånger så den är helt sliten. Så när vi hade en plötslig tidsficka var det kvickt allihop i glashiss upp i skybaren som gällde. Jag kunde dock inte hålla mig från löjrommen. Åt iförd en svart ganska vid tubklänning med guldkofta över och dubbelbrosch med kedjor emellan.
Kontoret är tomt sånär som på en kartong med belgiska chokladbitar uppklädda som till bal. Och jag är ensam och trött och måste jobba sent. Var tvungen att skriva en lapp och erkänna att jag inte kunde hålla mig. Jag har svart ylletröja som är överdekorerad med sammet och pärlor och band - man kunde tro att det är en Helena Hörstedt om man inte visste att det var ett loppisfynd av märket L'Ultima Designer Collection - och pepparkaksbrunrandig dirndlkjol med vit spets.
