skip to main |
skip to sidebar
En ganska bra bit upp i luften ovanför den vanliga strömmingskiosken avslutade jag en måltid bestående av den lyxigare versionen (där moset heter puré) med en brownie med banankräm, chokladmousse och bär.
Mycket nöjd, iförd lila blus med röda och grå små grejer, svart veckad volangkjol, grå strumpor och vinröda pumps.
Stal till mig lite söndagstid. Med grannens hembakade scones med ost och lemon curd, och en skvätt averna.
Iförd bondsk gråsvartrandig bomullskjol och gråsvart t-shirt med vita liljor på.
Jag har tänkt göra det väldigt länge nu fast tillåtit mig att fega ur varje gång. Men i går tog jag tjuren vid hornen och beställde in den vegetariska vindaloon. Den var grym! Jag hoppas att de inte gjorde den svagare i smyg för att de trodde att jag inte skulle hantera den. Men jag är inte säker. För styrkan stod inte i proportion till servitrisens oro innan. Jag säkrade med en mellanstark kofta också, helt i onödan.
Jag hade rödblå scoutkjol, vit t-shirt med rött och grönt mönster, och röda strumpbyxor, pumps och läppar.
Kikärtor, rödkål, rödlök och massa olika såser.
Lagade mat som en riktig kvinna, naken vid spisen.
Tänk att man alltid kommer på precis när köket stänger att man ju faktiskt vill ha lite mat och inte jordnötter. Tur att En flicka på gaffeln då snabbt kan trolla fram en kantarelltoast. Gräddstuvad lite lätt. Vad lite kantareller jag har ätit på sistone och varför undrar jag nu.
Jag är rödluvan. Röd knytblusklänning, röda pumps och en röd liten folkdräktsväst med en vargbrosch i päls på.
Sådant där vansinnigt gott bröd igen, som mest består av hål. Lappade dem med brie och tomater.
Och åt dem i en ateljé i Sumpan iförd svart squaredansunderkjol, vit och svart kortärmad skinnkavaj och hög svart hatt. Plus för att vernissagevinet hette Vernissage.
Tzay och kräftstjärtar frästa med rödlök, citronolivolja, tomatvinäger och hela gula körsbärstomater. Serverat med barbecuesås.
Lagade jag till mig själv för en stund sedan. Iförd mörkblå klänning med vita och blå blommor och olika hemsydda bandkantade små finesser, såsom ett litet knyt i halsen. Var är alla mina örhängen, undrar jag. Inte i mina öron i alla fall.
Självklart, konstaterade jag när jag klapprat ner för Thor Modéens trappor och nått fram till vagnen på torget, var jag inte ensam om att ha tänkt "hm ... strömming?" den första solvarma dagen på länge. Men jag hamnade i alla fall före de två gubbarna som skulle ha tio strömmingsrullar.
Jag har som syns röd klänning med små små segelbåtar på mig i dag, och svart skinnjacka och mörkblå stövlar med guldpluppar.
Den här äggröran med sherryvinäger- och citronolivoljestekt rödlök och lökfrön åt jag precis just nyss till tomatsallad med rostade mandlar och upplösningsscenen i sista Poirot.
Jag har semesterlinne med solnedgång i Rio, svart liten kavaj och stentvättad jeanskjol.
Vi jobbade båda hela lördagen, sedan hämtade T mig vid stationen och pakethållarskjutsade mig alldeles romantiskt (min cykel fick punka vid centralen) till en sen middag på temat Norrland möter Indien. Perfekt kokt mandelpotatis och stark spenatgryta med vitlök, grön chili, gul lök, garam masala, fisksås och tomat.
Jag var klädd i pingvinärmad leopardblus, massa guldkedjor och svart tubkjol, och uppfylld av en fantastisk Tre systrar där Tjechov smakade Twin Peaks fast svenskt, med stänk av Staffan Göthe, Fucking Åmål, Jägarna, Lars Tunbjörk och lite Carl Jonas Love Almqvist och August Strindberg (oj, manligt). Maten blev en bra förlängning.
Det var inte bara det att jag var på tjejmiddag. Jag var dessutom på tjejmiddag i en av de största och lyxigaste våningar någon jag känner bor i. Jag är fortfarande i chock. Det flödade av meze, fiskgryta, lyxbröd, ostar och framför allt vin. Jag kan ha lämnat ett vinglas ovanpå ett skåp i hallen, jag måste ringa och säga det för det var så högt i tak att skåpet var så högt att man kanske inte ser vinglaset i första taget när man sveper omkring i korridorerna i fladdrande negligé. Vilket jag hoppas att Lisa gör.
Själv var jag läderläppen. Har börjat med min svarta midjekorta cape och under det svart skinnjacka och skinnshorts. Till svart dansbody, svarta mockapumps och svartguldigt halsband. Alltså helt svart, även det så ovanligt att det var nära att Tove inte kände igen mig.
Jag hade tagit fel på tid så jag och min hästtjej till styvmor lyckades missa Upp i sadeln! och fick trösta oss på KB. Jag fick ljusgrön risotto med russinaktiga små torkade körsbärstomater och pumpafrön.
Vi var två damer i svart, fast jag hade lila axelvaddad blus till tubkjolen och häxskorna.
Först intog vi Forellen and me (jag älskar Charlotte Engelkes) och sedan nudlar med morotsstrimlor, citron, sesamfrön och massa chili. En stor och omvälvande insikt som växt fram långsamt under en längre tid: vad är det för dumheter som slagits i en att man ska pilla bort alla kärnor och fröhuset i en chilifrukt och därmed missa massor av den speciella smaken med chili, i stället för att välja rätt styrka på chilifrukten och hacka i alltihop? Det är vår nya giv.
Det och annat diskuterade jag iförd svart dansbody och lång stentvättad jeanskjol.
Fiskbullar i hummersås skär sig fint mot tomater och keso, toppat med tapenade, och avslutas med fördel med mandlar och annan nötblandning framför datorn.
Upptäckte jag iförd röd lärarinnesommarklänning med en röd ugglebrosch, en röd ankarbrosch och röda vinbär-örhängen.
Det var bara vi hos indierna i går. Verkligen bara vi. Ensamma med linsgrytan.
Jag hade svart klänning med stora röda och gula blommor på och en turkos sjal med två leoparder. När vi skulle gå hittade T min Martin Bergström-sjal på hatthyllan, som jag måste glömt där för jättelänge sedan för jag har saknat den ett tag. Tji fick ni hipsterkleptomaner, ett window of opportunity till den perfekta upphittad fashion-stölden har just stängts.
