Äntligen! ropade min mage och mitt hjärta - misstänker att det ibland är ett och samma organ - när de här små sötnosarna kom in, som om det var ett nobelprisavslöjande. Som jag har längtat efter färska ofriterade mjuka ljusa vårrullar med färska kryddor! Lagom tjocka, kanske lite väl milda i smaken men det gjorde inget för jag var så lycklig.
I samma svarta klänning som dagen före men med mitt polska teatertantsskärp i olika skinnsorter med små masker och tingeltangel på och en svart glitterblomma i knuten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar