Hemmafru på landet

Först såg jag till att folkölen låg på kylning. Sedan kom Hanna cyklande från tågstationen med beställda varor i korgen. Kålrot, morötter, rödbetor, rosmarin och lök åkte in på en plåt i ugnen. Feta blandades med yogurt och mynta, körsbärstomater med dill och lök, och avokado med nektariner. Så när T kom från jobbet hann han bara gå ner till sjön med en folköl i näven så var maten klar.
Mina melonörhängen matchade det röda läppstiftet, och den blåblommiga klänningen blev mer somrig av tre snäckskalshalsband. Jag vill inte börja jobba. Jag tar en vecka till.

Asfaltsatmosfär

I går gjorde jag en snabbvisit i stan för att betala räkningar, cykla lite i citytrafiken, dricka vitt vin med Hanna och sluka en väl snäll laxburgare i asfaltsmiljö.
Iförd den där roströda medeltidsklänningen igen, blå linnekavaj, guldormskinnskilklackar, guldarmband, silverringar, aprikosa läppar och nymålade Schiapparellirosa naglar. Nu tillbaka på landsbygden, laddar för morgondoppet.

Kolhydratladdning i efterhand

Jag brukar gå ut och plocka en stor bukett med alla gröna kryddor jag hittar, hacka dem och några vitlöksklyftor och blanda med en generös mängd olivolja, och så hälla det över precis färdig ångande spagetti och veva runt. Det hade egentligen behövts kolhydrater i förväg för alla äventyr under dagen men vi visste inte på morgonen att vi skulle hamna på ett gravfält från järnåldern, en guidning av en medeltidskyrka, en lapptäckeutställning och på hembygdsgårdskaffe samt i diket med bilen, till lycka för traktens män som fick chansen att rädda två damer i nöd. Som sedan upprymda gjorde avokadosallad och stekte halloumi till sin pasta.
Jag hade zebraklänningen på mig.

Semestermästerligt

Jag grillade majskolvar, jordärtskocka, lök, aubergine och blomkål i solrosolja, flingsalt och mangovinäger, kokade morötter och tomatvinäger- och karljohanoljemarinerade dem med nyrostade nötter, blandade gräddfil med pesto och gjorde sallad på överbliven potatis från lunchen. Erica hårdstekte halloumi. Sedan avslutade vi med manchego, madeira och skivad persika. Alla sov gott och tungt efteråt.
Min roströda trikåklänning med medeltidssvall matchades av en lätt liten kärringbränna från förmiddagens altanläsning (färdig med Marianne Höök-bion - intressant men puh, närmast kriminellt oredigerad, tröttsamt även om jag förstår att det är menat att sättas upp på stilistikkontot - och en bit på väg in i Gomorra. På somrarna plockar jag russinen ur kakan som alla ni andra redan läst under året. Det är praktiskt och tvärtom går inte - ni kan inte ta igen alla pjäser jag har sett för de spelas inte längre. Jag är inte bitter, jag är nöjd).

Dopp och gryta

Vi hade några olivträd att vattna söder om stan. Och en sjö att bada i. Så vi tog med oss mangold, aubergine och morötter till en gryta med lök, vitlök, fisksås och grapefrukt. Kokade kornris, och trädgårdsskördade en persilje- och dillsallad med kapris.
Jag hade hittat en guldbrunsvart möbeltygsmönstrad kjol i garderoben som var skön till svart linne och mörkblå sladdrig linnekavaj med tantbroscher.

Självgott

Ibland blir vi så nöjda så det är rent odrägligt. I går undslapp sig T något om det konstiga i att inte vi lagar Nobelmiddagen. Svårt ändå att se dem sitta och äta våra kantarelltoastar, strömmingsflundror med lök-, dill- och soltorkade tomater-fyllning, potatis och guacamole, även om det var sjukt gott. Och turkisk yogurt med hallon, nötter och grekisk honung (egenimport).
Svårt också att se oss på plats i Nobelköket, en skön sommardude och en klubbrud 1989 (neongröna bubbeltuben, svart linne och sidtofs).

Linslöss

Jag och min syster gör båda stans godaste linsröra. I lite olika stil. Här är syrrans, med perfekt klibbigt ris till, i kvällssol på hennes balkong med skogsutsikt.
Jag hade min nattlinnessköna djungelklänning med zebror i gult och turkos, pastellörhängen och guldormskinnssandaletter.

Killgrill

Rivstartade stadshänget med loppisrunda med Astrid och Marcus, och Ika, Vejde, Franka och Cora som anslöt för eftermiddagspicknick vid Hägerstensbadet. Sedan äntligen hemmagrill med mitt enmanskillgäng: blomkål, squash, rödlök, smal grön paprika och getost. Jag gillar grillar och killar.
Bytte om från neontub till dagsfyndad terrakottafärgad lång trikåklänning, med guldarmband, guldkedjor och guldklocka.

Papadam med papegojor

Saker jag glömde säga i förra inlägget: att mustaschchauffören även visade sig vara lokal vinodlare med beräknat första smakprov om fem år, att det var ett succédrag att åka till Eristo sista dagen (sand, öppet vatten, hippietält bland träden, söt barfota kypare på lunchstället), och att jag sista morgonen vaknade inte bara av soluppgången utan också av att jag inte riktigt kunde se den med mitt ena öga på grund av ett myggbett på ögonlocket. Nu är svullnaden nere och jag hemma, och det firade jag i går med att gå direkt till indiern och äta dal. De verkade ha saknat mig och bjöd på papadam med chutney.
Jag hade leopardklänning, papegojhalsband och min i denna riktning oincheckade gula väska (eftersom den på ditresan kom ut på bagagebandet i öppet tillstånd). T fick en ouzo och en lokalproducerad honungsburk (honey for my honey) och nu har jag en taxfreeparfym att leverera.

Tjenamoss Tilos

"Lite olika stora, precis som de flesta bröst", konstaterade Lotta om mina fyllda tomater. Vi blev bjudna på påfyllning på vinet av busschauffören som sprang förbi mellan två körningar. Och vi fick pussa fru Sofia på båda kinderna när vi gick, medan hennes son ropade att "tomorrow so many men of Tilos will be heartbroken". Vi är nu på väg på planet.
Sista kvällen inleddes med ett strandparty för tre, varför jag hade neongrön tubkjol, citrongult linne med orangeaprikos topp under, turkosa plastörhängen, det blå träfiskhalsbandet och aprikosa läppar.

Fresh fish

Jaha, i går åkte vi minsann på äventyr igen. En mustaschprydd fagerlockig Tom Selleck/strandorm till busschaufför körde oss till en liten hamn med två fisktavernor varav vilka vi valde den som hade finast stolar. Det visade sig inte spela så stor roll eftersom etablissemangen var fullkomligt insnörda i varandra släktbandsmässigt. Det hängde ett familjefoto utanför toaletten. Vi fick peka (eftersom språkförbistring rådde och för att de var stolta över sin färska fångst) på fiskar vi ville äta, som sedan vägdes, grillades och serverades med grekisk sallad, tzatziki (trots att det med all tydlighet antyddes vara ett gastronomiskt felsteg) och kall vinkaraff.
Jag hade min rosa solklänning med vindsurfingbrädor och trähalsband med blå fiskar. Erica och Lotta var om möjligt ännu snyggare vilket resulterade i att vi på vägen hem fick en date med busschauffören ("Vi ses vid kyrkan efter mitt pass"). Vi passade på erbjudandet men det kvarstår tydligen i kväll ropade han från en strandbar tidigare i dag. Vi får väl se.

Greecefest

I går gjorde vi några rörelser. Först i sidled längs den ena bergssidan som omringar viken vi befinner oss i, förbi en klippig strand och i sicksack upp tills vi hade utsikt över stan. Senare ännu mer på höjden: vi åkte en skumpig färd upp i bergen för att dricka volcanic island, pina colada och sex on the beach i en bar i en övergiven ruinstad under sammetssvart himmel, vintergatan och två stjärnfall. Sedan tog vi Annika von Hausswolff-bilder på vägen hem.
Jag fladdrade i leopardmönstrad frihetsklänning, halsband med röda träpapegojor och melonörhängen. Och mina lädersandaler, som numera kan ta sig an så vitt skilda uppdrag som reseskor, vardagsskor, strandskor, badskor, cityskor, hippiesandaler, vandringskängor, finskor, dansskor och nattklubbsskor.

Uppsnappat

Sofia, the big boss på Sofias, har haft sin restaurang i tjugotre år och hennes söner, servitör respektive kock, är inte längre lika unga och smärta som på den serietecknade familjebilden i menyn. De vet alltså hur man ska servera en färsk red snapper, perfekt grillad och enkelt presenterad, och en dito saganaki samt grekisk sallad (minus för svampiga oliver dock).
Själv vet jag hur man förvandlar en lilablå hippiekjol som man har haft som strandklänning hela dagen till en avslappnad aftonoutfit med hjälp av midnattsblått blankt linne, röda örhängen och rött läppstift.

Överlevnad på ön

Det händer så mycket hela tiden. Lotta har läst ut två böcker, jag har dödat fyra myggor, vi har hittat det bästa skuggskänkande trädet på stranden, Erica har lett vattengympa, vi har fått tag i en karta och hittat ett ställe där man får iskaffe. Jag har upptäckt att om jag badar med sandalerna på så håller de sedan fötterna svala när jag äter greksallad till lunch samt kommit över ett paket rågbröd som jag ska smuggla med på morgonen för att ersätta det dödsvita frallfluff som annars ackompanjerar frukostägget. Jag läser Emergency av Neill Strauss vilket visst har satt sina spår (på mikronivå). Och i går lyckades jag snabbt avvärja en felbeställning (glömde att fyllda tomater kan vara fyllda med kött) och fick i stället grillade vinbladsdolmar, grillad feta och tzatziki. Dessutom gratis vin från killarna vid bordet bredvid.
Eftersom det tydligen var fredag: neongrön tubtopp i bubbeltyg, neongrönt plasthalsband och leopardkjol.

Svärdstugg

Lotta blev förvånad över att jag tog svärdfisken. Jag med. Det var lika delar "förvåna dig själv"-devisen från min ungdom och tanken att passa på att ge köttiga fiskar chansen när de är så här lokala och superfärska. Och den var helt okej. (Men ikväll ska jag nog äta sargos.)
Jag hade svartguldig ensemble (linne och plisserad kjol) och svartguldiga örhängen. Erica var bröllopsvit ballerina och Lotta vitrosa romare.

Nu jävlar

Här har det badats salt (i silverbikini och faktor 30), ätits grekisk sallad med grovhuggna tomater och söt lök samt köpts en stråhatt.
Till den har jag lila hippiekjol som solklänning, med rosasilverflätat skärp och rosa solglasögon.

Sista måltiden

Passade på att äta dal makoni i går eftersom det väl blir grekisk sallad i en vecka nu. Nu drar jag!
Jag åt i vit kjol med neonfjädrar och grå t-shirt med knut i midjan.

Säg omelett

Det där är väl något för dig, sa Pernilla och pekade på rätten med sikrom i. Omelett är väl egentligen inget jag går och längtar efter dagligdags men det var en bra en, med räkor, färskpotatis och grönt. Utöver sikrommen. Åh rom.
Jag hade vit rak klänning, vita sandaletter, svarta naglar och röda läppar. En sommarlucia, sa Marisa. Det sprang förbi en råtta längs med uteserveringen. Höga skrik! Vi hittade på slogans till alla närvarande. Ellen, Per och Pernilla bildade ett r'n'b-band. Trevlig kväll.

Sill och dill

Ända sedan den radikala citymidsommaren där det bara fanns en enda liten sillburk har jag en känsla av otillfredsställdhet på sillområdet. Vilket är bra för annars brukar jag tröttna fort på det. Jag hackade en blandning av gräslök och dill till.
Och hade fortfarande den blåa velourklänningen.

Rock'n'roll salade verte

Vi diskade och tvättade i takt till Bob Hund och belönade oss med att göra våra kvasiasiatiska salladsrullar. Denna gång med buljongkokt kornris i stället för nudlar (förvällde salladsbladen i samma kastrull), och med råa morots- och gurkstrimlor, strimlad grillad squash, hackad röd chili och vårlök, och färsk dill och basilika som fyllning. Med en stark sås (soja, fisksås, chili, sumak, barbadossås, citron, risvinäger) och grillade vita paprikor och tomathalvor till.
Jag har knappt kommit ur den blå velourklänningen på två dagar. Så mjuk. Kommer jag att byta om i kväll?

StockHOLM ...

... skriker jag när man börjar närma sig i bil och jag börjar känna doften av halstrad tonfisk och sauvignon blanc på kvällsvarm trottoarservering.
Jag hade nyloppad blå velourklänning, vita sandaletter, beige trenchcoat och mormors silverringar, varav en hade räddats ur pappersåtervinningen i Vikene (tack Ludde från Arvika som kom och låste upp, spännande det blir att få privat faktura från ett sopföretag) för att jag var för ivrig och kall om händerna när jag slängde tidningar.

Paj och goodbye

Sista kvällen åt vi potatissallad med röda linser (blötlagda inte kokta) och Pernillas paj fylld med alla möjliga grönsaksrester. Vinslattar ur olika boxar till det.
Jag bytte om till de turkosa filmstjärnebrallorna (Paul Newman och Marilyn Monroe), svart fladdrig t-shirt och snäckskalshalsband. Nu goodbye till Värmland, med några good buys på en hemväg kantad av loppisskyltar.

Kvinnor och barn

Det värmländska kvinnokollektivet har morgonbadat, kvällspromenerat och tittat på kalvar. Tittat på Alfred Hitchcock, skrivit en novell och läst om Marianne Höök. Fyndat på Röda Korset i Arvika (jag hittade en blus som hörde till den så kallade socialtantskjolen, som jag råkar ha med mig på resan, helt otroligt, nu har jag alltså ett set), och varit på Alma Löv och Västanå Teater. Och i dag firat Saids fyraårsdag med först berättarteaterinspirerad hela havet stormar där två blåa lakan från Siden-Selma utgjorde havets böljor, och sedan hembakad färgglad tårta med banan- och jordgubbsfyllning, neonljus och Moderna Museet-nonstop.
Jag har på mig ett annat Röda Korset-fynd, en blå, rosarödblommig chiffongklänning med fladderärmar, skärp och veckad kjol. Till detta melonörhängen och knut. Finklädd hårfrisörska. Har klippt Samira och Lotta och gjort inbakade flätor på Erica.

Gäddhäng*

Vi trodde att Hanna och Lotta låg och vilade i ateljén, men plötsligt kom de gående från sjön med stövlar, nöjda miner och en fisk. Gäddan grillades i foliepaket på samma plåt som morötter, palsternackor, kålrot och rödbetor. Rödbetsblasten stekte vi i vitlök och stjälkarna i vitt vin. Till detta potatissallad och fetakräm.
Jag var Österlen/Jane Bark i svarta puffbyxor, vitt linne, ringar, benvit frihetsblus med lite rynk och badkrusigt hår.
* Ericas vits.

En rejäl middag

Lax till alla. På saltbädd, och med potatis, bubbel, sallad. Sedan mycket vin och "snack i berget" som mamma skulle säga. Jag inledde den kvinnokollektiva semestern i min nyutblommade österlenska stil: svarta fladderbyxor, svart linne, svart tunn blusjacka (15 kronor på loppis på vägen), trähalsband med fiskar och tre av mormors jättestora silverringar.

Snabbvisit i stan

Hemma för att packa om väskan. Och blanda en helt vanlig sallad. Med sommarens frukt, blodgrape.
Jag hade lila trikåer och rosa linne med spets. Nu Värmland!

Bra brunch

Tack för sojakorven, den grillade blomkålen, palsternackan och morötterna. Och för cerise och nötfärgade rörorna som jag inte vet vad det var i. Och för pannkakan och fruktsalladen.
Jag är resklar i promenadvänliga mörkblå sandaler och mörkblå linnekavaj över bomullslinne och brun bomullskjol, och i väskan en mix av postdramatisk teater, ojämställd svensk konst och Elle. Bidar min tid före tåget med gojibär/havtorn-te på konsthallen (som just nu är ett Sonic Youth-tempel, serieteckningarna är bäst).

Hurra!

Malmö. Högsommar. Snygg kille. Falafel.
Nya loppisfynd (svart tantlinne med spetskant och turkosa sommarbyxor med filmstjärnor). Gamla loppisfynd (turkosa plastörhängen och blått trähalsband med fiskar).

Best of Bjärred

Två badturer till långbryggan och kallbadhuset, sedan var vi färdiga för att plocka trädgården på körsbär och rabarber till en paj med äpplen, grilla paprika, lök och squash, koka potatis, morötter och sockerärter, och steka kikärtsbiffar med mycket dill, lök och chili.
Jag bytte om till "Femina 1980-tal", khakifärgad kjol med svart Afrikamönster, ljusaprikost linne och trähalsband. På kvällen hittade vi ett träd som blivit en stol och blev attackerade av tordyvlar i skymningen.

Tidsresa i barndomslandet

Apelsin- och citronfrotté utbredd på Borrby strand, med lunchmackor (rågbröd, potatis, kaviar), kaffe och äpplen.
Jag hade zebra-, leopard- och blombikini och bytte senare om till svart topp och svart draperad dräktkjol för att gå på Skillinge Teater, grämandes mig för att jag inte hade kommit ihåg att ta med ett enda av mina österlenska trähalsband. På vägen hem sedan låg dimman som tyll över guldfälten med vallmo, och så pastellhimmel ovanför. Suck.

Mjölnarens rödspätta

Vi åkte till Falsterbo i går. Dit når inte det eventuella dåliga vädret, alla är lyckliga, har sina barn på Lundsberg och gör tomtklipp (avlyssnat på stranden, som har den mest finfördelade vita sand man kan tänka sig). Vi badade, åt grekisk sallad (jag började undra lite varför jag ska till Grekland när allt finns här), badade igen, handlade lokal fisk och glass och fick lyxiga viner (blekt råsidenskärt rosé och lätt coolt rött) och en fantastisk middag i Sophies och Torstens trädgård (de enda i byn som är så flummiga att de sitter ute och äter och dricker, samt har något så svennigt som en grill). Mjölvändning, smör, persilja och citron, samt temperaturprecision var fisktricket.
Jag hade samma outfit som jag gav mig av i men lite saltare. Nu är vi på äventyr på andra kusten.