Då hade vi inte suttit där i förortslugnet och slevat i oss den oljigaste och smörigaste auberginepyttipanna världen skådat, med potatis och feta i och med pomelosallad till.
I höstblomstrig kavaj, vilda västern-skärp och grå vid folkdräktskjol med svarta ränder.
Nej, då hade vi tagit oss in till stan illa kvickt för att slippa tre timmars färd med iskall ersättningsbussväntan i morse. Jag älskar stan känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar