Ibland har man tur och får frukost. Jag är inte så intresserad av frukost men jag vill ju gärna äta. Traditionell frukost menar jag, jag vill hellre ha mat. Som till exempel rester från lördagens skrovmål: kalla klyftpotatisar, den grillade gula paprikan översmulad med feta, nygjord hummus, juice, rågmackor med ost, gurka och tomat.
Jag åt iförd leopardpolo och leopardtrikåer. Sedan, i går eftermiddag, fick jag en av årets bästa känslor: insikten om att det kommer att bli vår. Solen gjorde stan overklig och Dramatentrappan var som en kobbe full av måsar i glittret. Eller en förstubro full med spinnande katter. Och så har jag äntligen fått tillbaka mitt riktiga telefonnummer. Och tekniken är med mig inte mot mig. Jag är fånigt lycklig över småsaker som att kunna sätta in kamerans minneskort direkt i datorn, att jag har hittat det perfekta kamerafodralet - hemma hos mig själv i en burk i bokhyllan - att jag har fått en ny sladd som inte glappar. Jag skulle vilja ha en datorparfym bara så att datorn kunde fortsätta dofta ny i evighet, nu har den slutat dofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar