Kanske var det ett straff för att de goda utsikterna att få en gratis lunchmacka var ett större incitament för mig att gå på mötet än själva mötet i sig men jag tycker ändå att det var lömskt att det i min ostmacka visade sig ligga lite korv allra längst ner. Jag var så sjukt hungrig, och satt liksom inklämd, att jag mot allt förnuft valde - och svalde - förnedringen i att inte bara sitta med korvskivorna gömda i halva brödet i handen resten av tiden utan också äta en ostmacka med korvdoft.
Mikaela har varit i chocktillstånd hela dagen för att hon sett mig i byxor för första gången på vadå tio år. Själv hade hon samma kläder på sig två dagar i rad för första gången på kanske lika lång tid. Jag har även linnekavaj med palm- och hattbroscher, vitt linne, stenhalsband och svarta myggjagare. Och röda strumpor. Ganska konstigt alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar