Mellis

Grovlimpa med fetaskivor, plommontomatskivor, ärtskott och pressad citron.
Åt iklädd en ljusgul helkroppsstrumpa.

Morot och aprikos

Hoprafsat: quinoa kokad med en indisk riskryddblandning av massa hela korn i olika färger, rivna morötter med citronolivolja och citronpeppar, kikärter och persilja. På kanten en bit manchego.
Åt framför datorn med telefonen i örat (har anmärkningsvärt sent i livet börjat lära mig att hålla fast luren med axeln, manifesterar att jag känner mig vuxen och upptagen) iklädd samma blå plisserade kjol och vita skärp som dagen före men med en aprikos bomullsskjortblus med axelklaffar och slips, eller knytrosett, jag vet inte hur det är tänkt, i vitt tyg med aprikosa småstänk. Tänk åttiotal, scout och sekreterare.

I spenaten

Slafsigt dokumenterad palak panir-paus mellan jobb.
I tunn vit höghalsad blus med modest spetskant, storveckad marinblå kjol, vitt tygskärp och ljusbruna stövlar.

Parkbänk

Första utelunchen: låda med söndagens middagsrester plus körsbärstomater.
Åt i solen iklädd klarblå knytblusklänning, vitt skärp med silvermojäng på, rött läppstift och ljusbruna sjuttiotalsstövlar.

Söndagsstek

Fullkornstagliatelle med citron-, apelsin-, soja- och grön curry-stekt vegofräs av röd chili, grön paprika, sockerärter, fänkålsskivor, morotsstrimlor, squashskivor, marinerad tofu och en hackad liten tomat. Med hyvlad manchego över.
Jag lagade mat i jeans och ceriserosa pingvinärmad knytblus men bytte om till en sjuttiotalströja med massa tecknade tjejer på i blått och grönt.

Grattis Gunilla

Middagen bestod av en buffé med olika sallader, potatis, ostar, lax och finfina röror där morotsröran var klar vinnare i tävlingen. Men här skymtar bara kaffekoppen för jag var lite bortkollrad av att min bordsherre hette Rolf Lassgård så jag kom mig inte för att fota ordentligt (och var för feg för att sätta på blixten).
Jag hade min vita och svarta konståknings/Dynasty-wrap med pärl- och paljettrosor i midjan. Samt svarta pumps, optimerade med tricket jag lärt mig av snyggingen Bella Rune för skor som inte vill sitta kvar på hälarna på ett tillfredsställande sätt: svarta gummiband trädda över mellanfotsbenet och fixerade vid klacken. De stod pall för både spring i trappor och livlig discodans.

Fredagsmiddag

Klassisk meny: jordnötter och ett glas vitt.
Jag hade vit höghalsad puffy shirt med spets, blå jeans och benvita mästerkattenstövlar.

Skåpmat

Samira och jag slog ihop våra ingredienser, vi jobbar bra i team när det gäller upphottade kontorsmatrester. Det blev fluffigt jasminris kokat med (någon annans på kontoret) vitlöksolivolja och resterna av en grönsaksgryta utökad med kikärter. Sedan köpte vi kulglass på gelaterian vid bussen.
Jag hade fortfarande den gröna prussiluskanblusen osv.

Sötsaker

Angela är ju som en liten bakelse själv så det är inte konstigt att hennes semlor blir små drömmar av härlighet. I dag fick jag en ljuvlig liten en med lingongrädde i. Den är inte fastlimmad på tallriken. Det är bara en konstig vinkel, jag har en gästfotograf, söt som socker hon med, eftersom min mobil är hemma.
Jag har blå framknäppt jeanskjol med rejäla ficklock, sommargräsgrön volangblus, blå sammetsväst med en äppelbrosch på och guldskärp med löv på.

Ris och rötter

Lunchlådan blev middag i stället: rivna morötter, gul lök, röd chili, tunt hyvlad fänkål, basmatirisrester, haloumistrimlor, allt fräst i citron och koriander. Och framför allt i Lizano, Henrikimporterad från Costa Rica! Plus lite kikärtor och keso som fanns kvar på kontoret.
Jag hade nyponfärgad sidenblus, svart fladdrig kjol och skärpet jag fick av mamma - svart resår och mocka med en jättestor guldleopard (eller ozelot?) framtill. Samt ljusgrön Gucciögonskugga. Jag ska gå in i en ögonskuggeperiod tror jag.

Kvällsskiftet

Handlade keso, kikärtor, tomater och knäckebröd hos mannen på hörnet, mikrade tomathack med kikärtorna toppat med havssalt och rödvinsvinäger, bredde sesampasta på mackorna och hade keson som tillbehör.
Jag var klädd i rak leopardkjol, rosa kofta och vit t-shirt med rosa löv eller läppar på beroende på vilket humör man är på.

Indieindiskt

Jag ville ju bara åka tillbaka till mitt regnmilda hotellrum när jag jobbat klart i går. Men det var kul att åka hem och laga mat i en blomsteraffär också (tack!). Indiern i kvarteret fick därför stryka på foten: för se här var det hemlagad palak panir/dal - röd chili, gul lök, massa currypasta och olja, tomathack, spenat, röda linser, morotsstrimlor och grönsaksbuljong med haloumi som subsitut för indisk ost (bra tips Angela) - toppad med koriander och med basmatiris till, svartprickigt av lökfrön.
Jag lagade mat iförd svarta Patrik Söderstam-byxor och en urringad svart tröja med en bil på (som jag är trött på så jag har den oftast utochinvänd) och en ceriserosa liten sjal med svarta prickar. När jag tänker på saken borde jag haft rockabillyfrippa, men det var bara en vaknat-på-en-plats-utan-borste-knut.

Fröken Rotfrukt firar födelsedag

Jag älskar att fylla år, jag älskar roliga överraskningar och jag älskar löjrom till frukost. Jag älskar också att ha kalas. Jag älskar alla mina vänner som kom i går (och de som inte kunde komma också) och deras barn och mina föräldrar (jag är lite inspirerad av Dolly) och Flickan på gaffeln som hade lagat en fantastisk buffé med vegoknyten, rucolasallad, bönsallad, ostkräm, grönröd olivröra och mjäll potatisgratäng med jordärtskocka i (som jag älskar).
Jag hade en axelvaddad draperad Dynastyklänning i bisarrt bubbeltyg, svart med massa storstadsnattpixliga färgblubbor i guld och rosa, chockrosa strumpbyxor, svarta mockapumps och mer och mer smycken allteftersom kvällen led.
Jag älskar också att bli hemligt enleverad - till exempel till hörnrum med panoramautsikt över motorvägen, Globen, Tanto etc - när jag tror att jag bara ska åka hem.

Efter Dolly

Jag tänkte innan "nu ska man få se att hon finns på riktigt" men det var ju precis tvärtom. Det här var inte en konsert, det var teater. Det var en minutiöst regisserad lyxshowapparat där budskapet om den amerikanska drömmen, family values, kärlek och kristendom berättades genom sagor om Smokey Mountains och mamma och pappa och liksom tryfferades med hits, och där det alltså blev ännu tydligare att Dolly liksom inte är en människa utan en fabrik/institution/businesskarusell, men som med sin perfekta blandning av politikerretorik och charm och stjärnkvalitet som artist liksom får en med på vad som helst. Hon får ihop en nivå av hemgjord country girl-ärlighet med en nivå av superironisk superfejk och oneliners under bältet. Hon är äkta, genomartificiell, supermanlig superkvinna, hård, mjuk, hon går hem hos breda massan-svennebananer, hos flator, bögar, popkulturnördar, finkulturkvinnor, kristdemokrater ... hon är liksom allt. Utom svart. Hon är väldigt osvart. Typ det vitaste jag kan komma på.
Två andra iakttagelser: 1. jag vill lära mig skratta Dollyskrattet, 2. hennes utseende är arenaanpasssat - brösten och jätteperuken och skärpet som egentligen var en korsett - allt har en size som blir lagom på väldigt långt håll, på en scen där min kropp skulle se ut som en jämntjock trädstam ser hon helt normalt kurvig ut. Särskilt täckt i allt swarovskiglitter hennes kostymcrew kunnat uppbåda (och som tydligen räckt till alla instrumenten + några skvättar på bandet också).
Jag var tvungen att lugna ner mig med några pommes på Solgrillen efteråt (de friterade fiskrören var rätt äckliga).
I min coat of many colours.

Lunch med Clara

I dag fick jag oväntade flashbacks: kan såsen till den vegetariska woken (lite för oljig men bra stuns i blomkålen och broccolin) på Oscars vara gjord enligt exakt samma hemliga recept som den som serverades på Man in the Moon under tidigt nittiotal?
Eftersom det blev bortamatch i går, och det därför otillfredsställande utbudet av ombyte resulterat i att jag har samma kläder som i går, blev min tribute till Dolly att den färgglatt rutiga klänningen utläses "coat of many colours" och att jag flyttat den bruna rosetten till halslinningen för lite mer av en countrylook. Vi får väl se om hon fattar. Men alla säger ju att hon är så smart.