skip to main |
skip to sidebar
Frukost äter vi av tradition ute i stan och hemma i förorten. Men nu testar vi frukostutbudet i närområdet här ute, och det är snabbt gjort för vi vet bara G Star i Gubbis. Nittiotalsnostalgiskt. Mördarsnigeln på min fetafocaccia är en soltorkad tomat.
Jag har stor svartvitrandig tröja, svart trikåkjol och svart cykel.
Första arbetsveckan: morotssoppa med thaistil och morotsjuice med apelsin.
Svart linne, svart volangkjol, svart mockaskärp och ljusblå liten jackett i valentinostil. Och givande träff med Ulric.
Nu är det nästan höst, nu regnar det och man kommer hem sent och äter knäckemackor. Men fortfarande på balkongen. Med makrill i tomatsås, och med både färska och soltorkade tomater på.
Jag var fortfarande "vanlig tjej" men nu lite cykelsvettig och med en tomatfläck på linnet.
Jag äter blandade naturella nötter och känner lycka.
Jag har klätt ut mig till en vanlig tjej i vitt linne, svart trikåkjol och svarta pumps. Och lunchshoppat! Ett lila underklädesset.
Jag har tagit plockandet och sorterandet hemma till nästa nivå. Stambyte förestår. Mamma som är röjnings- och organisationsexpert samt moraliskt stöd kom över för att hjälpa till. Vi var fenomenala (mätt i antalet svarta sopsäckar) och värda indiskt.
Det var inte förrän vi satt framför en dal och en palak panir som jag insåg att vi hade samma stil: svarta linnen och svarta byxor (mamma) respektive svart kjol (jag). Hon hade svarta gympaskor och jag ett par röda sandaletter med korkkil som jag städat fram och ville testa (knarrar när jag går). Sedan när det blev lite svalare tog vi på oss varsin liten blus i jordfärger.
Först fick vi dela på den traditionella förrätten tre asietter (sill, gubbröra, skagentoast), sedan satte jag i mig en halstrad fjällröding med kantareller och gräslökssås.
Jag hade praktiska jeansshorts, praktiska blå sandaletter och praktiskt blått sidenlinne.
Skarpsås ska det vara till inkokt lax. Så även på torget i "Vasstena". Minus för burkiga morötter och haricots verts (och ovillig/osäljig servis - från bordet bakom: "Har ni glass?", "Nej.") annars var jag nöjd med det hela.
Kulturutflykten genomfördes med leopardig frihetsklänning, snäckskalshalsband, röda glasögon och bekväma blå sandaletter.
Fortsätter med inskolningstanken även vad gäller fritiden. Gjorde stan efter jobbet men på slumpstyrt semestervis dit näsan pekade: ett glas vitt på Loopens marina, en pizza med squash, champinjoner, pesto och soltorkad tomat på Gamla urets uteplats, kvällsdopp på Reimersholme och ett till glas vitt på hörnet hemma.
Den svarta semestertuben fick sällskap av min numera perfekta jeansjacka (loppisfyndad sliten från början, lite omsydd och sedan sliten på nytt, självklart en Lee). Nu pekar näsan mot Näsflöjten i Vadstena!
Jag hittade en underbart tacky plastflaska med sangria som passade perfekt att smutta ur efter ett bad. Så middagen gick sedan inspirerat i ceriserosa: rödbetorna färgade av sig på allt annat i salladen (potatis, morötter, saltgurka, kryddgrönt, rostade nötter och så vidare). Halloumin såg ut som vanligt.
Jag med. Den svarta tubklänningen var på igen, med svart rosettskärp.
Det här åt jag inte i går. Inte bara för att det var en bacontoppad hamburgare utan för att jag redan hade smällt i mig västerbottenfyllda strömmingsflundror med lingon på Operabarens uteplats. Men jag smakade på den ena såsen som var en sensationell blandning av stark senap och tja ... aprikospuré? Ska jag sno.
Jag har börjat skola in mig själv lite soft i jobbtillvaron. Men jag är så semestersonkad att jag kom till kontoret utan nycklar i ett blått turistlinne med palmer till avklippt svart trikåkjol och träskosandaletter.
Ika hade bakat ett fantastiskt bröd med snygga ränder efter korgen det hade jäst i. Jacob och jag var omåttligt imponerade, men deras respektive barn som så klart inte förstod att uppskatta poängen brydde sig endast om mycket smör (inklusive refill) och bortskurna kanter. The horror! Min sallad bestående av små pincettgreppsvänliga tärningar av gurka, tomat, apelsin, feta och vårlök samt svarta bönor, kikärtor, färska kryddor, apelsinsaft, olja och balsamvinäger slank dock ner hos vissa av dem.
Den svarta lösa tubklänningen i tjock viscose hade äntligen dykt upp, och bars med smalt brunt läderskärp och låga pumps i brunt och beige. Efter lunchen badade vi i sällskap av en jättestor uppblåsbar kräfta.
I går umgicks jag med mig själv hela dagen. Jag hade så trevligt. Jag solbadade, läste Vanity fair, cyklade, gjorde stan lite, sorterade smycken och åt goda snacks som sallad på tomater, morötter och valnötter med provensalsk senap, linfröolja och tomatvinäger, och ett helt dionysiskt galet gott bröd med hasselnötter och aprikoser.
Jag hade mina nyfyndade lila pumps på mig. Är de för små? Så svårt att veta, ibland kan det ta mig flera år att veta om ett par skor är okej, perfekta, skavsårsfällor eller sådana som inte sitter kvar på hälen.
Den farligaste platsen för halloumi är i hemmet. Mitt hem. Något av mina hem. Just nu slaktas en halloumi nästan varje kväll. Hur länge ska det fortgå? Den grillas i torr panna, fuktas med någon typ av citrus och strösslas med hackad, fräst röd chili. I en lika torr panna rostade jag även cashew-, para- och jordnötter och blandade i fänkålssalladen med äppelcidervinäger och olivolja. T svartgrillade och skalade gul ungersk paprika och kokade rödbetor.
Apropå torrt berättade jag (iförd svart linne och kort vitvippig svartprickig kjol) hur cavan kvällen före hade varit så torr att det till slut inte kom ut något ur flaskan, och T oroade sig för att hans mynta hade blivit torrlagd. Sedan pratade vi om Åland och om att skaffa oss fler hem. För halloumi.
Här var det snittar. Pumpernickelrundlar med mögelost och torkade aprikoser, tunnbrödrullar med lax och pepparrot, rågfyrkanter med taleggio och nötmix samt chilibruschetta. I bubblet la vi Lottas bigarråer.
Jag hade vilddjursmönstrad new wave-klänning, snäckskalshalsband, bruna pumps och beige sommarkappa.
Ett gäng keps-och-skägg-män brände en rural rock/countrymix till mig en gång som hette Rönninge rock. Jag hittade den i sommar och har därför lagat en hel del mat till The Band och Johnny Cash lite för sakens skull. Detta lagades dock till Lambchop. Ändå rätt så vegetariskt. Och dekorativt - jag satsade på stjärnformen när det gällde både endivesalladen med talleggio och de citronmarinerade rökta laxrullarna med pepparrotskräm. T stekte halloumi som vanligt och jag försökte göra hans chilimarinerade pressgurkevariant, samt ugnsrostade majskolv, potatis, morötter, hela rädisor och lök. Och eftersom jag läst så mycket om bakning på sistone blev det en paj med nektariner, äpplen, honung och pistagenötter också.
Jag fick plats med detta tack vare mycket mjuk mörkblå sjuttiotalsvelour i a-form med holkärm.
