"Jag sitter på Pickan", mobilsluddrade mannen i båset bakom, på väg att bli på pickalurven på pizzeria Piccolo en lördagseftermiddag. Vi var de enda gästerna. Allt var som en film, en dröm, en hallucination. Jag tror att jag har haft den konstigaste dagen på länge. Gäst i ett underland av vitt mexitegel, djurskulpturer, marmor, guld, låtsasblommor, Elton John och med ett hav av stormönstrat, axelvaddar, guldskärp, fuskpäls. Med pizzapaus.
Jag åt min napolitana iförd högklackade snörda pjäxskor, sjukt noppiga strumpbyxor, svart sammetskjol och vit stickad bomullsjumper med en flygande sidenfågel i rosa med strassöga.
2 kommentarer:
Du måste får veta hur mycket jag älskar ding blogg: Jättemycket.
Men tack!
Skicka en kommentar