När man har den där känslan att man bara precis hänger med i sin tillvaro, det handlar om att överleva, klara av timme för timme. Nej, jag tycker inte att jag överdriver, det kändes så i min hjärna i går. Men man klarar ju av det, man har sina möten, levererar sina saker, hinner till sina måsten. Och däremellan slänga ihop en nudellunch med tomatröra och halloumi. Jag var stolt över mig själv.
Iförd Patrik Söderstam-jeans, gräddfärgad sidenblus med kinaknäppning, svart sidenjacka och svarta myggjagare. Först vita, sedan röda glasögon.
2 kommentarer:
Jag älskar din blogg. Alltid samma form, men lika förvånad och full i skratt blir jag när du beskriver din klädsel i slutet.
Genialt.
TACK! Jag skrattar ibland åt mig själv i spegeln så det är fritt fram.
Skicka en kommentar