Alla bestick står i givakt för korvarna. Inte mer än rätt, de var värda all respekt. Vackra, vegetariska och väl valda som tröstmat för en ynklig fröken på väg in i förkylningen när den passar som sämst. Med mjukt mos av potatis och vitlök, fräst rödkålssallad (julstämning!), tomatsallad och resterna av fänkålsbrasset från dagen före. Och så Johnnys senap och Sweet Baby Rays rökiga sås, detta vackra par.
Jag var inte lika vacker i rödsnuten näsa, blå sammetsklänning och axelvaddad beige kavaj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar