Am I a Portu kind of gal?

Jag har en känsla av att det här kommer att bli toppen. Jag har en känsla av att jag älskar den här fuktsunkiga busshållplatsen i Foro, och dess gulplastiga lilla bar, trots att bussen som ska ta mig vidare längs kusten är tjugo minuter sen. Så fort jag kom in här och ställde mig i biljettkön kom jag på exakt vad jag var sugen på: utomlandschips. Tunna, flottiga, supersalta, prasslande i en sådan där mjuk, sladdrig påse. Ni som känner mig vet att jag inte gillar chips, ni som känner mig mycket väl vet att jag kan behöva just en sådan här påse vid sällsynta tillfällen. Till exempel T, som gick och fixade en medan jag köpte bussbiljetter.
Så nu står jag här. Smask. Iförd fluffiga rosa sommarbyxor, duvgrått sidenlinne, pastelligt stenhalsband, beige sjuttiotalssandaletter och en mycket liten packning. Hej Portugal!