skip to main |
skip to sidebar
Brynt smör, dill och äggbitar över matjes på rågmacka kan man få hemma också men inte med utsikt över en ostdisk där strävsamma finsmakarpar och ensamma gourmetmän väljer delikatesser medan de dricker en öl på stående fot.
Jag är på flykt undan jobbet iförd svart draperad kjol, kornblått sidenlinne och svart paljettjacka.
Pratade just med mamma som också var nöjd med den galna lokatten och dess medföljande vers i lucka nummer ett (självklart har vi samma kalender). Till öppnandet serverades morots- och linssoppa med mycket citron.
Jag har tvättat håret. Var tvungen att ta en dusch för jag skämdes så mycket över att ha missat en inbokad grej för att jag inte hann med tåget. Så jag har sörplat soppa och öppnat lucka i vått hår, iförd ett rosa linne och en kjol med lila och grönt lite suggestivt blommönster. Den här dagen har varit konstig.
Efter att ha jobbat i tysthet i varsitt rum sågs vi i salongen med tre franska ostar, en fikonmarmelad, whiskysmaksatt glögg, sultanrussin och Larry David.
Det visade sig, trots att jag hade ett oerhört avslappnat lila och grått mjukisset, vara en förödande blodsocker- och pulshöjande kombination: ingen av oss kunde somna efteråt. Och vi som älskar att sova. Mindes jag när jag gick upp i morse.
Det är roligt att varva fyllning (aubergineskivor, tomatsås med vegofärs, förvälld mangold, tomatskivor) med lasagneplattor. Se ett mästerverk växa fram. Och servera det i tegelstensbitar med proseccofrästa trattkantareller till. Sedan lämnar man inte soffan i första taget.
Där satt vi under världskartan iförda safarikhaki: jag i långklänning med brodyr och leopardtajts i sammet, T i ledig skjorta med jeans. Äventyrsklädda och alldeles för mätta.
Det är inte bara råttor som lockas i fällor med ostbitar. Funkar bra på mig också. Parmesan och så några knäcke med hummus, och jag är fast. Att T gjorde en stekt ägg-macka med god ost till mig på morgonen efter vår första kväll var mycket gynnsamt för den fortsatta utvecklingen. Fast det är klart, jag satt redan där som i en liten ask ändå. I dag har jag köpt tre goda ostar till i kväll som jag redan drömmer om. Och så fick jag byta ett par äventyrsstövlar som jag köpt på min loppis mot ett par som fanns där i dag och som hade lite snyggare färg.
Jaha, vad jag hade på mig när jag åt små ostbitar ja. Det var en svart skjortklänning med ett brett ljusbrunt mockaskärp med konstfullt artyspänne i guld. Rött läppstift och röda glasögon.
T fyllde alltså år i går. Vi firade, förutom genom att besöka banken, Ikea, färgaffären och annat, genom att avsluta en lyxlunch med att på impuls testa den hära modekakan (som det väl redan är ute att äta men som ingen av oss hade ätit). Makroner i alla färger med andra ord. Ja, de smakar ju som de ser ut, en blandning av biskvier och sådana där pappers/oblat-aktiga tefatsgodisar man köpte när man var liten. Men visst, det mesta med mandel i slinker ner hos mig.
Jag var praktiskt damig i svarta långbyxor i ylle och svart tunn blus med krås. Sedan bytte jag till en draperad sak med silverfläckar för att vara värdig champagne, ostron och min drömman. Bra för hälsan, mår mycket bättre i dag.
T var på fest och jag festade hemma med förkylning och fiskkakor. Tillbehör: gula körsbärstomater, ajvar och grillad röd paprika.
Kockkostym: sportbyxor i rosa velour, grått bomullslinne och blå linnekavaj. I dag ska jag föreställa frisk. T fyller år!
Oh så synd det är om mig. T fick gå till indierna och hämta linser och spenat med ost. Jag snöt mig och dukade: hittade en folköl att servera i små, små vinglas och vek servetter.
Jag hade gråblommig fyrtiotalssidenklänning och svart åttiotalskavaj med puff, skört och guldknappar.
Alla bestick står i givakt för korvarna. Inte mer än rätt, de var värda all respekt. Vackra, vegetariska och väl valda som tröstmat för en ynklig fröken på väg in i förkylningen när den passar som sämst. Med mjukt mos av potatis och vitlök, fräst rödkålssallad (julstämning!), tomatsallad och resterna av fänkålsbrasset från dagen före. Och så Johnnys senap och Sweet Baby Rays rökiga sås, detta vackra par.
Jag var inte lika vacker i rödsnuten näsa, blå sammetsklänning och axelvaddad beige kavaj.
Jag började med en grupp små brysselkålhuvuden, putsade dem och lät dem sjuda i en kastrull med olja, granatäppelvinäger, salt, ramslök och en skvätt vatten. Så kände jag för nätta små morotsslantar och stekte dem med fänkål och gul lök i pressad citron och olja, och strödde jordnötter och sumak på. Sedan kom T i gång och gjorde en sallad på körsbärstomater och feta, och stekte rårakor.
Eftersom jag har börjat testa det här med myskläder (häromdagen satt jag och fikade mitt i stan i rosa velourmjukisbrallor) inhandlade jag alltsammans i centrum iförd lila mjukistajts och grå collegetröja, och av samma anledning åt jag upp det iförd detsamma.
Är det så att vi måste svara pasta på frågan om vilken som är höstens rätt i vårt kök? Nej, det kan inte vara så. Men ja, vi har ätit spagetti med vitlöksstinn tomatsås ovanligt mycket. Ursäkten, förutom att både jag och T är jävligt bra på tomatsåser, är som vanligt när det kommer till ursäkter att vi har jobbat galet mycket. Pastan är ju som bekant snabb. Och när jag kom hem från queerteater i förorten krävde jag snabba kolhydrater och det snabbt.
Eftersom det var så fint väder när jag vaknade (och eftersom jag var lite inne på rosor) så hade jag en vit kort puffärmsklänning med rosa rosor och gröna blad, till grå fiskbensmönstrade strumpbyxor och svarta kängor. Vid ett tillfälle under dagen gick jag omkring med fuskpäls ovanpå och ett kassaskrin under armen, det kändes som en oväntad dagens outfit.
Det korkades upp champagne (jag hade tagit med enligt mitt gamla vanliga koncept "en riktig, en fejk"), det dukades upp långbord i stora rummet, och bars fram oräkneliga förrättsfat med läckerheter från "hallen" (värdinnan surade sött kokett över att just "hennes kille på hallen" inte hade varit där i dag). Sedan rullade det på via bläckfiskbläcksfärgad risotto till vuxendisko i salongen med barnen snusande bakom sina sovrumsdörrar.
Jag hade fortfarande leopardklänningen (och romantiken i en rosa påse).
... försäkrade jag Angela som var orolig för att jag gick på lunch så sent att jag inte skulle hinna bli hungrig igen till middagen hos henne. Och så kom den här brottarsalladen in med fem falafelbiffar och en hel avokado. Apropå excesser kom jag sedan tillbaka från lunchen med en stor rosa papperspåse med en helt fantastisk klänning av guld, rosor och romantik, en pangblåsa, ett presentfodral som sytt för min kropp (fast egentligen för en modeintresserad kvinna som lät sy upp drömmar efter utländska modemagasin och därför levde tills hon blev 99). Den valde mig, det var inget annat att göra.
Nu sitter jag vid datorn igen i min leopard- och svartmjuka åttiotalstrikåklänning med romantiken i sin påse bredvid. Pirr.
Pannkakor! Syrliga och disktrasetunna. Med en liten buffé av vegetariska röror på. Ibland måste man ha dem. Det är bara det att här är en explosion av folk som har fått samma behov som vi, vi fick klämma in oss på övervåningen.
Jag har konfettiprickig mörkblå sidenklänning och stor, brett regnbågsrandig stickad kofta till blå jeansjympadojor (lika konstiga som de låter).
En nygjord ostmacka på aprikosbröd och en ljus och klar himmel.
Jag är glad i den svarta velourklänningen.
