31 juli 2008

Ostchock igen


Jag har ätit Mälarpaviljongens haloumiburgare i originalmiljö med glädje men nu i deras festivalstånd var den både för mäktig och fluffig på en gång. Och slafsig. Både Samira och jag önskade att vi hade tagit laxen.
Jag fick halvligga i en grässlänt i en stund efteråt, iförd indianklänning i ljus fejkmocka med guldlöv på.

30 juli 2008

Sista semesterdagarna


Jag vaknar tidigare och tidigare nu. Ligger och tänker på när jag i sista stund vinner på den där trisslotten och inte behöver börja jobba på måndag. Sedan syr jag på mina nya kuddöverdrag tills jag kommer på vad jag ska göra resten av dagen. I dag kom inbjudan till frukost hos Astrid och Marcus med bad efter, jag var här på en halvtimme tror jag. Det finns pålägg som avokado, getost, ajvar, gurka, och filtopping som hasselnötter och hallonmos med nejlikor som blivit över när Marcus gjort saft i sin nya saftapparat.
Jag har min nya rosa och infantila sommarklänning med segelbåtar på och en bikinitopp med neonfärgade band i ett intrikat flätat kors i ryggen.

29 juli 2008

Fransk-italienskt


Frågan är om Nino kände på sig att jag skulle försöka ta från hans privata mozarellafat senare eller om han är så liten att han inte vet vad det betyder när man av en slump råkar hålla fingrarna så där. Frågan är också om hans mamma tänkte att jag och Samira nog ändå behövde lite bacon och gömde det i den gratinerade löksoppan, eller om hon faktiskt glömde bort att två personer hon träffar nästan varje dag är vego. Jag tror på det sistnämnda, annars är hon en väldigt bra skådespelare.
Jag hade min stentvättade nitjeanskjol, ceriserosa linne och neonplasthalsband i form av två pilar.

28 juli 2008

Får jag presentera Johan


Bland alla de vanliga pizzasorterna på den här pizzerian i Säter fanns det en som hette Johan. Rätt och slätt. Det var bland annat ananas på och jag la till fårost.
Jag hade svart tubklänning, trähalsband med rosa blomma på och en chockrosa magväska för 5 kronor från loppisen i Gagnef.

27 juli 2008

Nattdessert


Allt var ljuvligt i Gagnef förutom matsituationen. Saker tog slut. När jag ville ha nattsnacks var det enda som fanns att tillgå en liten tallrik med våffelbitar, glass och jordgubbar. Vad man får stå ut med alltså.
Hade då förstärkt leoparden med svart Mats & Moa-sidenjacka.

26 juli 2008

Festivalmat


Halva grejen med en festival är ju festivalmaten. Alldeles nyss åt jag en vegothaitallrik med ris, friterade grejer, jordnötssås och chilisås. Nöjd.
Vad har jag på mig? Jo, leopardtältet. Och jag ska sova i zebratältet sedan.

25 juli 2008

Hemma


Vi landade vid halv 9 och stod på indiern och hämtade ut spenat och linser vid halv 10. De måste ha saknat oss men sa inget, inte vi heller i och för sig. Det var underförstått.
Jag hade som sagt leopardtältet, som jag känner att jag kommer att ha mycket svårt att komma ut ur. Hur länge kan jag ha det utan att verka galen?

24 juli 2008

Cheesus!


Ungefär sju olika sorters ostar satte vi i oss i går på tapasbaren med det självklara namnet La queseria. Manchego med rökt lax på bröd, provolone piemente med oregano smält i en bytta, fyra ostar med tomat och så vidare. Livsnjutarstämningen dallrade i kvällsvärmen mellan borden och vi kände hur vi sakta fylldes med och förvandlades till lyckans ost.
Jag drack något gott vitt och hade trähalsband med exotiska fiskar och den vida leopardklänningen som på denna resa adlats från konstigt reafynd till sommarfavorit - faktum är att det är den jag har nu på flygplatsen, som besvärjelse eller något. Jag blir alltid lika misantropisk: alla talar svenska, alla har köat i en timme innan incheckningen ens har börjat, alla har fula shorts. Försöker komma på varför jag ska sälla mig till dem, men konstigt nog är inte ens tanken på att få laga mat själv hemma helt övertygande. Lite lite lockande känns det att cykla och att bada.

23 juli 2008

Hej


I går åt jag ett fat boquerones.
Iförd svart tubtopp och svart kjol. Hinner inte skriva mer för jag bara måste ut och äta ost.

22 juli 2008

Mot Malaga


Vi åt vår första brakfrukost i går, turistanpassningen i den här stan har gjort frukostmenyerna utvidgade till yoghurt och äggröra och annat, och tog sedan bussen ner till Zahara de los atunes. Det är en släkting till Los caños de meca, fast större, lugnare och utan hippievibben. Fantastisk strand. Efter denna dagsutflykt var vi så hungriga när vi var uppe på berget igen att vi klämde i oss både tapas (som denna med ansjovis och roquefort presenterad som dubbelmacka) i en gränd och tvårätters (ceviche på tonfisk och couscous med tonfisk, pinjenötter och russin) vid ett torg.
Sista kvällen i Vejer till ära hade jag låtsasjeanskorsett, den blålila hippiekjolen, röda pärlörhängen och rött läppstift. Nu väntar jag på bussbyte på ett fik i Andalusiens ledsnaste stad, Algeciras.

21 juli 2008

Diggiloo diggiley


Klart mera blingbling i Vejer de la frontera. Det är det turistigaste vi sett på hela resan, tyska och franska studsar mot de nästan kvävande pittoreska vita gränderna (det är en av Los pueblos blancos) och menyerna har engelska översättningar. Men jag smälte ändå av utsikten, jag är verkligen en sucker för utsikter, och min grillade guldfisk (dorada alltså) smälte i munnen. Första gången vi fick tillbehör till fisken tror jag, och då både ris och potatis för säkerhets skull.
Jag hade min mjuka Jamaicamönstrade tantlånga kjol, cerise fladdrigt linne med blomgrejer upptill, rosa fingernaglar och röda tånaglar. Jag har märkligt nog inte shoppat något på hela resan men i en nattöppen bohemchic butik gömde sig bland de fransiga lyxhippietygerna en oväntad skatt jag inte kunde motstå: ett par nittiotalsunderbara badsandaler i guldglittrig plast, med hög klack.

20 juli 2008

Adios Los caños


Vi hängde i solnedgångsljus på stranden och sippade varsin tinto de verano tills de flesta andra hade droppat av. Då bestämde vi oss för att gå till La pequeñia Lulu igen och promenerade gatan fram, nu kantad av helgbesökande bilar parkerade kors och tvärs ("badjävlar" fnös T) och några pårökta kids i surfvans. Bengen trålar gatorna då och då på förmiddagen bara så försäljningen verkar pågå rätt öppet. Men byns haschdealare och hennes schäfer hade nu lärt sig ignorera oss. Vi vandrade vidare mot vår drog: den snygga crepesmannen med den andaktsfulla tonen och blommiga terrassen, och åt varsin likadan som förra gången. Men det var förrätten som gjorde oss riktigt höga. Purfärsk tonfisk, vad jag tolkade som fångad med den speciella fisketekniken de utvecklat i Barbate som heter något på a, eller om det även är en tillredningsmetod kanske, hur som helst verkade den bara kokt och i lagoma munsbitar, serverad som en liten ensalada tillsammans med grillad röd paprika som måste varit marinerad i olja blandad med honung för den var upphöjd till sitt absolut sötaste röda paprikajag, och så lite mild lök till det. Vi svävade en bit ovanför plastmöblemanget.
Jag i svart tubklänning med flätat skärp i rosa och silver med långa svala silverfransar, och rosa läppstift. Nu väntar vi på bussen härifrån, hejdå paradisstrand, jag måste tänka att jag ska komma tillbaka för att inte bli för ledsen.

19 juli 2008

Barbari i Barbate


Vi hade slut på pengar och fick ta en buss till Barbate för att hitta en bankomat. Och mat: den bästa grillade makrillen och de bästa grillade sardinerna vi fått hittills. Och riktigt flott flottiga små friterade tortillaplättar med minimala hela räkor i smeten. Ljuvligt. Firade med att svira i oss lite för mycket öl mitt på dagen. Kyparen var spolformad och snurrade runt borden i en ständigt pågående gemytlighetsshow. Helt i avsaknad av dekor: ett typiskt lysrörsställe med smutsgula pappersdukar.
Jag hade chockrosa underlinne med hål i och svart tubkjol. Med bikini under utifallatt. Och när vi kom hem till Caños igen fick jag mycket riktigt ett kvällsdopp, i jättehöga vågor, det har blåst supermycket i två dagar. Roligt.

18 juli 2008

Stadsvandring


I ena änden ligger hippieställena (randiga fladderbyxor, hasch, hundar, massage) och i den andra är det dyrt och rent (vita katter, pastellig Picassohärmande restaurangskylt på vit vägg, jättevinglas med fot, välfriserade barn, klackskor). Däremellan småmercados och några svennesemesterlängor. En liten klassresa på en kvarts promenad. När man följt vägen fram till slutet av byn hittar man alltså ett hotell med tjusig månskensterrass (det är fullmåne) och har kunnat tjuvkika genom grindarna till ett blygsamt antal skyddade pittoreska villor. Dessutom hittar man i stället för pianobaren vi trodde skulle ligga där ett litet, soft lyxbohemiskt ställe med utsikt över havet, renrakade sammetsögda unga män som pratar med små bokstäver, häller upp vino tinto i små små små glas, precis som jag gillar det, och kommer in med superfina fyrkantiga födelsedagspaket till crepes! Med mjuka grönsaker och stark ost.
Jag gjorde mitt försök till lyxhippie i svart blankt linne med broderade guldstjärnor, lilablå batikomlottkjol, rött läppstift och nytvättat hår. När vi på hemvägen bara tänkte titta in för en enhet på det största hippiestället upptäckte vi en helt ny dimension: det visade sig plötsligt gömma flera undervåningar i terrassstil ner mot stranden, med olika barer och en nattklubb. En överraskning vi firade med ett par sena mojitos till konstig typiskt semestrig dj-insats och både stjärnhimmel och tacky visuals.

17 juli 2008

Luffarmiddag


Jag tycker om Spanien av många anledningar. Inte bara för att man nästan alltid får något litet att äta till sin öl, att folk röker och sprätter solrosfrönsskal på barerna och att tjejerna badar toppless. De har också sjukt goda persikor, gillar rostade nötter, grillar sina paprikor svarta och säljer gazpacho på tetra och tinto de verano på petflaska. Det plus en god ost blev vår strandpromenadsmiddag i går.
Jag hade leopardtubtopp och svart veckad kjol, för att funka både på arkeologiska museet i tjusigare delen av stan och på stranden. Nu har jag precis siestatittat på spanskdubbade Buffy the vampire slayer efter en dag på en helt ny strand: vi drog till Caños de meca i dag, en liten kaktusinramad by kring en enda vilda västern-gata med hippievibe light, precis vid en lång vit strand. Undrar så vad jag får för middag här i kväll.

16 juli 2008

Svärdfiskens hämnd


Jag blev så till mig av att vi efter massa halvtomma gränder hittade den här lilla fina restaurangen på det här lilla fina torget (och framför allt av att vi snodde det näst sista bordet så att alla andra som hittat dit för att de fått tips om den här "lilla pärlan" blev utan) så att jag helt glömde att svärdfisk är en av de köttigaste fiskarna, som jag ju egentligen inte gillar (men det var god salsa verde och jättegoda grillade röda paprikor till). Och som ytterligare straff för min skadeglädje eller för att vi är utbölingar med kackig menyspanska eller bara för att de hellre ville snacka med sina kompisar blev vi konsekvent ignorerade av de båda smyggotiska servitriserna, på bästa Stockholmslattefjortiskafébrudsvis. De glömde vin, menyer, och mera vin tills vi struntade i den sista beställningen och bad om notan, som de också glömde. Ändå en trevlig kväll, vi pratade religion och nittiotalsflanörlitteratur, apropå att jag har med mig Per Hagmans Cigarett, Pool och Volt, som vi nu båda läst/läst om. Av en slump har jag gått in i ett "personliga Sverigeskildringar i olika årtionden"-tema som startade med Åsa Linderborgs Mig äger ingen, fortsatte med Hagmantrion och nu består av Maria Svelands Bitterfittan. En oväntat bra kombo med olika aspekter på tillvaron som gjort mig utspejsat förvirrad och semesterflummig, och egentligen bara säker på en enda sak: att jag är väldigt kär i T och att det här är det bästa vi gjort på mycket länge.
Jag åt precis som utlovat iförd min frihetsklänning i leopard, med trähalsband och rött läppstift till.

15 juli 2008

Dagens topp tre smakupplevelser


1. Grillade röda och gröna paprikastrimlor i vinäger och citron och med strimlor av sådan där färsk, lite söt gul lök som är mer som en vit, knaprig grönsak än något starkt man börjar gråta när man hackar på en Ikeaskärbräda med mörker utanför fönstret (märks det att jag aldrig vill åka hem?). Tillsammans med stora, salta, helgrillade sardiner som förvandlade oss till två feta lagårdskatter som slickade sig om nosarna när fatet slutligen var täckt med serietecknade fiskskelett. Och persikojuice. (Jag kan köpa två persikor själv, "dåssmällåkotånes" säger jag och pekar i affären.) På en strandbar efter en förmiddag i Atlanten och på het sand. En blandning av sand och salt, skämtade jag. Sardin på stämningen, skämtade T. 2. Det goda, goda morgonkaffet (som jag också kan beställa själv) med en färsk boquadillo med stora tomatskivor, olja och salt, på en annan strandbar precis före dagens första dopp. 3. En sjuttiofemma vatten ur en frostigt iskall flaska (vi brukar splitta en 1,5-liters) tillsammans med stora nävar av salta rostade mandlar, på en sval stentrappa utanför en siestastängd butik.
Jag har en strandkostym som är betydligt mindre chic än de andra señoritornas fladdrande färgglada underverk men som fyller sin funktion: rosa bomullslinne med tunna axelband och spets över tuttifruttibikini, tunn veckad leopardkjol, mörkrosabågade solglasögon och om det behövs en svartmönstrad vit Martin Bergström-sjal på huvudet.
Nu ska jag ta på mig min leopardklänning i frihetsmodell och snart snart sitter jag där igen på någon uteservering i min nya favoritstad: i går var det närapå att vi inte hann få någon middag för vi blev så förälskade i Càdiz så vi drack tinto de verano och promenerade bort hela kvällen innan vi förmådde sätta oss på ett ställe som tur nog hade öppet sent (baskiska tapas!).

14 juli 2008

Från kap de Gata till bakgata


Konstigt att vara tillbaka i Almerìa. Vi hade tänkt ta ett tåg direkt men det gick inte förrän i dag på morgonen så det blev en natt på samma ställe som sist, Americanos. Jag blev glad för jag var hungrig och ville hellre äta citymiddag än nattågsmatsäck. Vi hann sätta i oss en gazpacho på den lyxigare av strandserveringarna innan vi drog från Cabo de Gata men jag ville ha MER och hade bespetsat mig på antingen en ovanligt vegorik meny på ett moriskt inrett ställe eller en restaurang med skinkor hängande från taket. Men eftersom det var söndag tydligen (vi har ingen koll längre) var båda dessa och nästan allt annat stängt. Utom det lilla oljiga, sunkiga bakgateställe med dammiga reklamplastmöbler som vi ramlade på i en gränd. Åh det kändes helt rätt! Vi söndagsfestade lyckligt på tinto de verano (den sanna innebörden av begreppet vuxensaft) och tapas beställda på måfå eftersom vi inte kände till alla ord på listan. En gång kom det ut en stor bakad potatis. En annan gång en assiett med chips och ansjovis.
Jag hade vita tantskor med små små hål i. Vi var ju i stan. Och leopardkjol, chockrosa linne och läppstift, gråblått flätat halsband med silverringar och svart tunn puffblus. Kände mig rätt så medelhav. Det gör tåget vi åker med nu också kan jag berätta. När vi stannade för ett tag sedan för att släppa förbi ett passerande tåg stod plötsligt konduktören och en annan farbror utanför fönstret och plockade fikon från ett träd. Oseriöst, tyckte T.

13 juli 2008

Fesk


Vi gick till samma ställe där vi ätit frukost, det är en butter men trevlig farbror som verkar tycka det är lite roligt att servera oss som kommunicerar på låtsasspanska. Han ställer lite kontrollfrågor och muttrar och hummar och spiller rödvin på duken på ett trivsamt sätt. Jag åt bacalao med honung och potatismos och det var oerhört mycket godare än det ser ut på bild.
Jag åt i citronlinne och lila batikkjol. Sista kvällen i San Miguel de Cabo de gata. Nu luffar vi vidare.

12 juli 2008

Smörgåsfest


Tostada med tomate och queso till frukost (och vad gott semestersmakande kaffe de gör här), medtaget pane och queso på stranden till lunch och så tapas grundade med vitlöksmajo och toppade med tonfisk och ansjovis (den i mitten är till T, med sobrasada, typ innanmätet i en chorizo som smet) till middag. Vi kör bröddieten helt enkelt. Det är lite bonnigare tapas här än i Almerìa men vi gillar stämningen och servitrisen på det här stället.
Jag hade citrongult linne och leopardstretchkjol och innan vi åt gick vi till saltsjön och kollade in fåglarna. Flamingorna var inte så rosa vad jag kunde se, men så hade jag heller inte en swarovskikikare som den seriösa kostymmannen bredvid.

11 juli 2008

Räkor och vitt vin


Vi har lärt oss lite fler fiskar, till exempel är leche typ som the pig of the sea. Om man tycker tonfisk är köttig blir man riktigt rädd för den här. Det roliga är att vår servitör tyckte att den var perfekt för T medan jag skulle ta en sargo som var vit och lätt, som en dorada. Killfisk och tjejfisk alltså. Dessutom skulle vi dela på en tallrik räkor (han tyckte ganska mycket om vår middag, såg nog möjligheter i oss som är de enda som inte är spanjorer i denna pyttelilla sömniga by - som ser ut som en samling vaniljfärgade kartonger vid en milslång strand med elefantgråblå spegettiwesternberg omkring). Dessa gambas visade sig vara stora, saltknapriga och färskt mjuka, grillade utan att passera kokning och helt enkelt ljuvliga. Det kändes som om man fick i sig en hel burk nyttiga piller från apoteket i varje räkstjärt.
När vi promenerade dit längs stranden upptäckte jag att jag såg ut exakt som min mamma brukade göra när jag var liten (fast med den egna tilläggsdetaljen chockrosa läppstift): lilablå batikkjol i omlottmodell, blått sidenlinne som är som en lös tub med axelband och ljusa skinnsandaler med en flärp om stortån och en över foten. Nu ska jag bada igen. Kommer vi att orka gå till sjön där de gör salt och spana efter rosa flamingor? Kanske senare.

10 juli 2008

Tapas night


Landskapet omkring är snustorrt och vi åkte förbi en massa inplastade odlingar som slukar både vatten och lågavlönade arbetare. Har jag läst. Almerìa är heller inte lika insmickrande som Alicante, mer av industri- och jordbruksområde med hårdare stadsstämning och mindre av badort kärleksfullt omfamnande sin lilla hamn och strand. Här ser inte ut att ligga vita stora motorbåtar där ägarna kommer och inspekterar hur väl deras svartarbetare polerat relingen, och stranden skulle enligt ryktet vara grå. Vi koncentrerade oss alltså helt och hållet på deras boomande tapasscen! Tydligen äter man hellre tapas än middag och man får vare sig man vill det eller inte en liten tallrik till varje glas man beställer - som det väl är tänkt egentligen med hela konceptet. Ostbitarna kom in med salta rostade mandlar, tonfisken med ett lager vitlökskräm på brödet, den tunna baconknaperstekta laxskivan med ett lika tunt stekt ägg ovanpå, och så var det kvällens vinnare: den oväntade kombon roquefortost (i form av en fin smet) och ansjovis (en hel slät filé drypande av olja). Det faktum att jag kommer att befinna mig i det vita brödets diktatur resten av månaden har precis börjat sjunka in. Samtidigt med insikten om att det också är persikoparadiset, i går fick jag en som var som en mango.
Min citytapasoutfit var svart (tubtopp, plisserad kjol) med stort pärlhalsband i svart och guld. Testar Medelhavets colour of power lite nu tills jag kanske släpper loss hippien i mig och går helt boho bananas i den lilla by vid havet jag hoppas att den här bussen jag sitter på tar mig till just nu.

09 juli 2008

España!


Äntligen ett dopp i varmt hav med disig kvällshimmel (bara spanjorer på stranden, de svenska barnfamiljerna från flyget hängde som klasar kring biluthyrningsdiskarna på väg mot sina andelslägenheter längs kusten medan vi två enda ryggsäcksresenärer ställde oss vid den kommunala busshållplatsen för färden in mot Alicante och ett minimalt rum med surrande takfläkt och stor men spartansk terrass). Åtföljt av helgrillad dorada med salsa verde, pommes och grillade, oljiga grönsaksstrimlor på en finturistig uteservering. En trött trubadur gitarrkompade alltihop under färgglada lampor och torget kändes som om det kunde varit location för en scen i Beverly Hills när de åkte till Europe.
Jag hade mina nya rosa skor med matchande läppstift, svart tubtopp och plisserad svart kjol. T kör mest stiliserade hawaiiskjortor och tänker slita in ett par nya jeans under resan, men kanske kommer att bli tvungen att investera i ett par tunna fladderbrallor. För nu drar vi strax vidare söderut längs kusten!

08 juli 2008

Sista måltiden


Igår satt jag först i Nyhavn i nya vita tygskor och drack ett glas vitt till räkmackan med rom. Vi ville värma upp oss på turistkänslan inför vår nya charterresa (som börjar om en halvtimme, vi har inte missat planet än, fullt med foppa och teva här vid gate 7) med en klassisk Köpenhamnstur. Sedan stod maten på bordet när vi kom hem till Martin i Malmö på kvällen: boveterisotto med haloumi och svamp, sparris, spenat, rödbetor med getost, tomatsallad med mozarella och hembakat bröd. Och blåbärs- och jordgubbspaj med glass.
Vi var på två stora loppisar på morgonen men jag hittade inte den lilla sladdriga sommarkavaj jag sett framför mig, bara ett par rosa slingbackpumps med rosetter. Så jag hade min svarta tubklänning, ett försök till elegans i svettig semestertappning.

07 juli 2008

Låtsasmat


Vi åt upp grejer i Thereses kyl eftersom hon ändå ska vara i Milano resten av veckan. Det blev pasta carbonnara på glutenfri pasta med facon (alltså sojabacon, jättespännande, den betedde sig precis som bacon när man stekte den), gröna bönor (äkta), sojaost blandad med ett riktigt ägg och riktig senap och så fejkparmesan ovanpå. Senare på kvällen: tofuglass.
Jag hade vitt linne med spets och blanksvart veckad kjol. Och jag vill lägga till att jag egentligen inte är intresserad av fejkköttprodukter eftersom jag inte gillar kött, men jag är ändå otroligt fascinerad av att sådana här matvaror finns, och jag är tacksam för att Therese finns så att jag kan testa dem. Och samtidigt läsa MAD, modetidningar, och kolla på skräp-tv som jag inte har hemma och ändå känna mig hemma för att det ligger paljetter på golvet och finns frön och nötter i skafferiet.

06 juli 2008

Möllan!


Jag har precis åkt en tur med pariserhjulet och ligger på en filt i en park i stan där tivolit är gratis att gå in på och närmaste falafelställe aldrig är längre bort än en liten vindpust. Jag slukade en fantastisk rulle igår natt men först åt jag thaicurry med tofu och gröna bönor tillsammans med Therese och Martin (äntligen har jag fått sammanföra mina två Malmöoch vänner!) som ska turas om att ge oss tak över huvudet till på tisdag.
Jag satsade på den exotiska semesterlooken med leopardtopp, trähalsband och Jamaicamönstrad kjol. Kändes perfekt med luffryggsäck till när jag klev av på stationen och kände värmen slå emot mig. Malmö känns mer exotiskt än Spanien, som T säger.

05 juli 2008

Skyll på giraffen


Vi vaknade två timmar efter att flyget gått. Om det var giraffvinets eller den skrala knäckemiddagens fel vet jag inte. Vi som kan gå upp precis hur tidigt som helst jämt när vi jobbar hade visst bara stängt av klockan nu när det blev semester. Och alla vet ju att det bara finns bara en sak att göra för att slippa förnedringen i en sådan situation: lämna stan så fort som möjligt. Så tåget mot Malmö har just lämnat stan. Vi ser Paradisgaraget i Huddinge försvinna i fjärran, ser Möllan framför oss i den andra fjärran och planerar vår helt nya resrutt i Spanien, som nu börjar i Alicante på tisdag. Blir det kusten hela vägen eller kanske via inland och berg först?
Just det, jag hade vita underkläder som inte hörde ihop på mig när jag packade och gjorde knäckemackor med en mesig ost från 7-Eleven (varför tror de att folk som inte hinner handla på vanliga tider har dålig ostsmak när det är tvärtom?).

04 juli 2008

Klädrep


Det enda jag är ledsen för med att åka till Spanien i morgon är att det verkar som om det ska bli fint i Sverige i juli och jag gillar att vara skadeglad för att det regnar hemma när jag är bortrest och framför allt gillar jag att sitta på Indian Curry House under svenska asfaltcitysommarkvällar och äta linser. Så eftersom jag kommer att missa det fram till slutet på månaden så drog jag i mig en dos i går.
Jag håller på att undersöka den där mycket lätta sommargarderoben inför mötet med den spanska solen, till exempel hur det känns att sitta i rosa underlinne och kortvid svartblommig sommarkjol på uteservering. Kändes bra.

03 juli 2008

Pannkaksfest


Alltså detta är ju veckans tema. När jag kom till Moas födelsedagskalas visade det sig bygga på pannkakor rakt igenom. Till varmrätt med gräddfil, rom, sallad, svampfräs, och till dessert med glass, bär och frukt.
Jag hade axelbandslös stickad guldtopp med paljetter, guldhalsband och nitströsslad jeanskjol och gav Moa en vit skinnväska. Som hon blev glad för. Stor lycka.

02 juli 2008

Pannkakor med Tove


Det började regna så vår date på Floras fick flytta till East men eftersom Lotta skrutit om pannkakorna hon skulle göra när jag lämnade henne för stan och Tove så kändes det fint att få återse deras koreanska med sötchilisås till.
Jag hade fortfarande Robbanbrallorna men förberett bytet från ruralt till urbant med en rödrandig tajt topp och citypumps i stället för röda gummistövlar.

01 juli 2008

Lottas land



"Jag vill bara informera fröken Rotfrukt om att jag har massor av rödbetor som MÅSTE ätas upp", skrev Lotta. Sedan satt vi där med tofflor i rosa frotté alternativt gula foppa, en vit box och en rosé och en rosa bricka med rödbetor med smör, haloumi stekt i chili, bönsallad och grillad röd och grön paprika.
Jag hade mina Robban Broberg-brallor och en vit Martin Bergström-t-shirt med en manipulerad blå My little pony på.