Jag stod och smällde i mig en mjölig ostfralla före en teaterpremiär i förorten när jag blev presenterad för en Steffe. "Jag är lite smulig" sa jag och räckte fram handen. "Ja men vem är inte det" sa han med en karaktäristisk röst. Först då fattade jag att det var Stefan Sundström och kände mig som om jag var med i en låt. Frallan räckte dock inte så nu äter jag rödlökssmaksatt råris med linfröolja och ketchup och ett glas sliskig cocktaillikör till. Jag har samma svarta klänning som i går men med ett skärp med svartprickig grön plastrosett och gröna strumpbyxor.
Andra fick mer av vinbladsdolmarna, rotfruktsresterna, oliverna, saltgurkan och tomaterna. Jag hade svart klänning med vida plisserade ärmar och ett nyfyndat läderskärp med silverinflätningar och en stenskiva fram. Det lät konstigt men jag vet inte hur jag ska beskriva det.
Precis så att det gick att stå och äta utan vantar utomhus. Alltså: tallrik i stället för rulle från strömmingsvagnen. Vårkänsla och mycket lingonsylt. Jag hade lång kornblå kappa, turkos sjal med två leoparder på och vit mössa.
Skulle bara säga hej till grannbarnen och äta lite linser men blev kvar och somnade i soffan framför förlovnings-tv. Iförd jeanskjolen men leopardblus till.
En pasta putanesca puttades fram. Har vi sett för mycket på Big love, undrade T när allt som fattades till min långa, vida stentvättade jeanskjol och randiga countryblus var en Nicolette hairdo.
Guldlaméklädda rökta sötnosar med rotfruktsgratäng och en färgbomb till sallad med valnötter. Önskar att jag hade varit lika snygg men jag hade i alla fall leopardkjol till den grå collegetröjan.
Hårdgrillad haloumi med chili, tomater, inlagd gurka, purjo, ja allt man kan önska sig som pålägg till sina rågmackor. Jag åt dem i förd blåvit kimono, sen gick jag vinterpromenad i South Park-mundering med ljusblå snowjoggers och slutligen åt jag födelsedagsmiddag för Torbjörn i flerfärgsrandig puffig klänning, stålmannenblå strumpor och svarta pumps.
Vi klarade av den här veckan också. Nu tror jag att det bara kommer att bli bättre. Firade med att fridfullt rulla in glasnudlar med curryfrästa morotsstrimlor, lökhack, auberginetärningar och pumpafrön i snabbförvällda isbergsblad. Jag bytte om till blårandig Dolly Parton-blus, mörkblå sammetsknäbyxor och knallblå strumpor.
Men äcklig macka. Jag har samma kläder som igår fast med ett brunt litet skärp till. Jag hoppas få byta om till middagen och att den är bättre än lunchen.
En liten frist. En liten knäckemacka med ost, gurka och purjo och ett litet litet glas rödvin. Jag har svart kofta, leopardtopp och nyfyndad (hos Ellen) djungelexotiserande kjol i bleksvart och beige.
Vi satt uppe sjukt sent båda två, behövde kolhydrater helt klart. Jag överkokte på vippen spagettin, fräste grön paprika med röd chili och vräkte på citron och olja. Iförd svart velourkjol och svart tantblus med en fransad sjalkrage.
Vi jobbade båda två hela söndagen och när vi väl kom på att vi skulle äta orkade vi inte tänka ut något annat än middag baserad på samma saker vi ätit till frukost. För att variera lite stekte jag äggen i en räfflad panna. Jag stekte och hackade iförd stor grå collegetröja och svarta strumpbyxor.
En tokstolle ville prata så mycket med mig på tunnelbanan att jag läste programmet så koncentrerat att jag missade stationen och fick ta taxi eftersom nästa tåg tillbaka gick om tjugo minuter. Förorten! Men T hade en potatisspetsad ratatouille färdig när jag väl kom dit. Jag hade svarta skinnshorts, vitt linne, silverkofta och exotiskt trähalsband.
Det har varit en sjuk vecka, säger jag ofta. Men jag menar det varje gång. För att fira att den var slut och att kvällen var ledig köpte jag prosecco, och när jag kom fram visade det sig att T tänkt likadant fast cava. Dessutom hade han helt oväntat köpt entrecote och färdig café de paris. Jag smakade på den senare till grillade potatisklyftor och gröna paprikor, en tomat- och mangoldsallad och grillad haloumi. Jag hade svarta skinnshorts, svart långärmad danstopp och svart löskrage i spets, pärlor och paljetter, en så kallad hangover.
De var starka och hade sällskap av potatis och grön paprika. Jag hade sällskap av en massa små leopardprickar på en klänning med brunt brett mockaskärp i midjan.
Vi fick komma och kolla på det nya barnet mot att vi kom med middag. Inga problem: fiskgrytegratinerad kolja i ugnen (tomater, vitlök, lök, basilika, olja, balsamvinäger), klyftpotatis och grillade smala gröna paprikor. Jag blev ugnssvettig i min svarta polyesterblus med volanger, och svarta kalaskjol.
Piffade upp salladen från i går med potatisklyftor och linser, och grillade vitlöksbröd till. Måndagsrester helt enkelt. Det gjorde jag i en ceriserosa knytblus med matchande läppstift och nagellack, och svart kjol.
T hade en plan. Han gick och handlade och gjorde sedan en sjuttiotalsgarnerad sallad med ägg, sardeller och tomater som bärande inslag och mycket dressing. Jag sköljde bara ärtskott. Iförd leopardkjol och orange loppis-t-shirt med sportkänsla. Vi åt upp halva mangosorbeten men glömde ostbågarna.
I Indien kör man ju med lite matigare frukostmat än fil och flingor, jag har alltid gillat den stilen. Okej, de kanske inte smäller i sig en hel vegokarai men nu råkade det vara mer åt lunchtid till och det här var det enda jag starta dagen med. Med apelsinläsk till, något jag blir sugen på vid mycket sällsynta tillfällen och endast till indiskt. Jag har mina röda kulturtantsbrillor till leopardkjol och lilasvart paljettröja.
Nu invigs Cloud Nine officiellt med brassband och allt. Jag äter sommarrullar. Iförd draperad svart och silverleopardfläckig Sue Ellen-blus till svarta skinnshorts och med en orm runt halsen. Sedan blir det rejv.
Möte med chefen och chefens bebis: vegolasagne på lattemammaställe. Jag har röd knytblusklänning med vita prickar, svart brett mockaskärp med strasskanter och röda glasögon.
Det ser inte mycket ut för världen men det är inte barkbröd utan ganska lyxigt knäcke med solrosfröpasta på. Jag bredde och åt vid datorn iförd blå assjeans och svart trikåklänning med spetsärmar och -överdel.
Jag rev potatis med skal direkt ner i en form, två lager med aubergineskivor emellan, massa olja på det, och svartpeppar och soja. Det blev klart jättesnabbt, och då var redan de förvällda palsternackorna strösslade med valnötter,en sallad med turkisk ost klar och en dressing med grillad vitlök blandad. Jag hade blåvit kimono på mig.
Mycket olja och riktiga sardeller. Du ser fluffig ut sa T när jag kom i stor rosa stickad tröja, aprikos löskrage i t-huvemodell, rosa naglar, orange läppstift, blå jeans och turkosa strumpor.
Jag kände att min mångfasetterade person inte rymdes i ett av tre ayurvediska fack så jag valde en rätt som inte stod på den personlighetstypsindelade menyn. Vegosallad. Och en vitaminshot. Jag hade leopardblus med puffärmar och brun spets, jeans och ljusbruna stövlar.
Jag vet inte vad jag tycker om den konstiga stekhällstallriken som inte kändes så KB men rödingen var god liksom pjäsen jag såg innan. Det var även min jaktlycka tidigare på dagen: åt iförd den mormon/drillflicka/piccolo/Janet Jackson-jacka i röd filt och svart skinn som jag hittade på en kombinerad hår- och skönhetssalong och loppis i förorten. Till jeans, svarta stövlar och rött läppstift.
