Man kör i väg med hela bryggan i sakta mak, lägger till vid en annan liten strandkant, bjuder förbipasserande bekanta i roddbåt på ett glas rött över räcket och steker lax på ett stort järnfat.
Fortfarande i vindsurfingklänning, med ingen solkräm på axlarna, vilket märks så här i efterhand. På väg till kontoret i tidigt het morgonsolig stadssommarkänsla med sprängande mörklila syrener som bara skriker att allt snart är förbi fick jag ett plötsligt hugg av längtan efter nattbussbloggen. Och se, nu upptäckte jag att den kör igen, har kört ett tag till och med, med ett annat textkoncept - men ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar