Jag kommer ihåg att Lovisa Burfitt sa en gång att hon ville att tillvaron skulle kännas som en film och jag tyckte nog att det var väl lite världsfrånvänt och apolitiskt ytligt och allt möjligt sagt men jag var väl bara ung och dum för jag är precis likadan nu. Vet inte när det blev så, men jag vill ha mental guldkant och förhöjning. I går träffade jag mamma vid strandkanten, drack tranbärsjuice åt cashewnötter ur en burk som hon hade med sig, badade (munhöggs med några småtjejer som undrade hur mitt rosa läppstift höll i vattnet), vandrade förbi Stora Essinge-husen som alltid lyckas se ut som en sydeuropeisk semesterort på somrarna, hängde upp baddräkt och handduk på balkongen och fick regnbågssolig sillmiddag med frukt och glass till efterrätt och en cykel som hon hade skrivit mitt namn på.
"Hula hula", sa mammas man när jag kom i blommig vid volangkjol, urtvättad semester-t-shirt med vindsurftryck och snäckskalshalsband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar