Tänk, hur långt bort jag och mina gäster än förirrade oss efter middagen - hur många snödrivor vi än snubblade i, hur många byxor vi än spräckte, hur många konstiga danssteg vi än tog på fester vi faktiskt inte var bjudna på - så vaknade jag ändå på årets första dag med ett bekant smuligt långbord, en ananas och resterna av en ostbricka bredvid mig. Frukost bestående av knaprigt poilânebröd med en baskisk snäll och väluftad ost ovanpå intogs i bara mässingen i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar