Blev alldeles bergtagen och saltade nästan maten med tårar när jag kom hem till T, men man kan konstatera att mat är en nödvändighet efter en hård vecka avslutad med en hård kulturchock, och att särskilt chilistekt tofu, vårlök, tomathack, paprika och massor med koriander är bra.
Skulle köpt strumpbyxor på lunchen men eftersom det bara fanns strumpbyxor utan fötter vart jag än kom (jag fattar inte det med att köpa tajts, jag klipper av fötterna av gamla strumpbyxor när jag vill ha det, känns som en onödig grej att köpa dem så från start?) så blev det en svart tubkjol i stället. Som jag hade en sidensvart guldbroderad kulturtantsjacka (som jag ärvt av mamma) till, hopknäppt med en smal filigranarbetad guldbrosch (som jag ärvt av farmor). I dag fick jag ångest när jag var inne i en affär, för att allt var NYTT. Jag trivs så mycket bättre på loppisar. Möjligheternas hus är verkligen ett fint namn, jag fick en underbar möjlighet i form av en volangsommarklänning i massor av färger och hysteriskt mönster, och T fick tre gröna glasskålar, fyra balkongstolar, ett soffbord, ett set vagt fyrkantiga märkestallrikar med blommönster, en mosaikvas, två fina kökshanddukar, tre glas med fint sprittryck, en vit karaff som det står "husets vin" med rött rangligt typsnitt på, en mugg som det står "god morgon Sverige" på fast det inte var från tv-programmet, en stålbricka med bärnstensfärgade runda bakelithandtag och ... kanske inget mer, men för en femhundring alltihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar