I går fick jag en riktigt äcklig grillad men seg red snapper med meningslösa majskluttar. Cole slaw är ju svårt att misslyckas med dock.
En annan dålig grej var att jag hade hela strumpbyxor för första gången i höst. Det är en lika hög tröskel varje gång. Känner mig som Claire när hon måste ha nylonstrumpor på sig för att hon börjat jobba på kontor. För att känna mig lite luftig hade jag i alla fall sandaletter med öppen tå. Ska göra som Astrid sa och gå och lyxshoppa dyra snygga strumpbyxor så kanske det känns bättre. De här var i alla fall ljusblå med lite struktur och matchade den ljusblå kortpuffärmade rosettblusen med vitt åttiotalsskärp som jag hade till en fluffig vit kjol med svarta blomrankor.
3 kommentarer:
ibland skulle man faktiskt vilja se kläderna på bild. jag försöker föreställa mig själv i ovannämnd utstyrsel och blir hjälplöst fnissig. man ska nog vara seriöst snygg, 20+ och ha långa, långa ben, och mycket attityd.
Ooh, Claire och strumpbyxorna - ett av mina mest klaustrofobiska TV-ögonblick. Annars är vissa fancystrumpbyxor faktiskt helt grymma. Har just nu ett hiskeligt dyrt par från Wolford som känns som en behagligt sval, lite silikonaktig kräm på benen. Jag och min plånbok kommer gråta länge när de maskar.
hjälplöst fnissig låter som en toppenattityd i vilken utstyrsel som helst. och så silikonkräm på benen till det! tänk va flott.
Skicka en kommentar