T:s linsröra har nästan börjar närma sig min i smaken. (Eller våra har närmat oss varandras kanske.) Efter tre år. Kan inte säga exakt vad det var men kanske att den var lite sötare, och kanske något med den hemliga kryddblandningen han mortlade så noggrant. Som en förhoppning om ljusare tider singlade han små vita kokosflingor ovanpå, eller så var det bara jag som var dödstrött och lättrörd som såg det på det sättet. Jag gillar kokosflingor, de får mig ofta att tänka på en fantastisk sommarfest jag hade med mitt dåvarande böggäng på ett kvällssoligt tak, där jag hade gjort som salta småkakor fyllda med stark tomatröra med mycket kokos i. Tillbaka till linsröran: jag fick strimla morötter, hacka röd chili och rödlök, och klyfta potatis. Och så ris. Rosen på tallriken matchade Lovisa Burfitts spritreklamsglas.
Jag hade vitt linne, svart kofta och svarta strumpyxor och somnade på sängen direkt efter maten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar