Jag åt just upp hela den här mackan trots att det trillade ut en snigel ur den. En snigel, yes, ner på skrivbordet med snabb kryptakt och sikte mot tangentbordet. Jag dödade den med kallt blod i en servett, öppnade mackan, kontrollerade alla salladsblad ... och åt sedan vidare. Det är så hungrig jag var. Jag är inte hungrig längre. Särskilt inte när jag liksom tänker på det hela så här en gång till, och jag kommer nog inte att köpa en sådan macka igen.
Jag har de prickiga chipsbyxorna idag med, men med en vit blusjacka med dubbelknäppt högt liv och puffiga ärmar, som känns lite fäktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar