Båten gungade rejält när vi nyvakna och kammade fick ett fönsterbord i Viking Lines finrestaurang, beigerosa med gulddetaljer och låtsasblommor. Havet var nattsvart utanför med hetsigt vitt skum i det mörka. Bordslyktan skallrade stilla och allt sveptes in av ett Titanicstorslaget soundtrack på pensionärsvänlig volym. Magiskt, ödesdigert, tjusigt och tacky. Jag fick en auberginebakelse med mozzarellafylling, serverad med sparris, tomatsås, rostade rotfruktsstavar och palsternackspuré.
På vägen i korridoren mötte vi ett par i övre medelåldern som klev ut ur sin hytt med varsitt könsbestämt parfymmoln och friserat blått hår och jag tänkte med ett leende "Åh de har gjort sig finlandsbåtsfina, gulligt" tills jag insåg att så tänkte nog folk om mig också: i silverpricksbeströdd och draperad svart blus, halvuppsatt nytvättat hår, chockrosa läppstift och svart volangkjol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar