... skriker jag när man börjar närma sig i bil och jag börjar känna doften av halstrad tonfisk och sauvignon blanc på kvällsvarm trottoarservering.
Jag hade nyloppad blå velourklänning, vita sandaletter, beige trenchcoat och mormors silverringar, varav en hade räddats ur pappersåtervinningen i Vikene (tack Ludde från Arvika som kom och låste upp, spännande det blir att få privat faktura från ett sopföretag) för att jag var för ivrig och kall om händerna när jag slängde tidningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar