Grattis Elin

Karnivorerna blev säkert lyckligare över sina feta bitar heldagsgrillad grissida som en Mathias Dahlgren-kock stått och lagat ute på punchverandan, men jag blev ändå tacksam för att i alla fall få en liten snabbgrillad qournbit trots att jag glömt säga till om vegetariskt, och framför allt glad över den fluffiga potatisgratängen och pinjenötstäta salladen, den sockerbombskladdiga chokladkakan och den otroligt lyxiga underhållningen på det hejdundrande födelsekalaset i går.
Allt det här intog jag iförd volangad, smockad och draperad åttiotalscocktaildress med smala axelband och godismöstrad i svart, vitt, blått, rosa, grönt och gult, samt blå stora paljettdroppar i öronen, chockrosa strumpbyxor och svarta sammetspumps.

Sömnig strömming

Lotta och jag hittade ett litet bås som kändes som en tågkupé där man fick strömmingsflundra med mos, smör och dill. Kanske var det tågkänslan som gjorde mig så sömnig, men antagligen var det att jag är så fredagstrött nu för tiden. Bröt taffeln tidigt och höll på att somna på cykeln på vägen hem kändes det som.
Jag hade röd knytblusklänning, röda örhängen, rött läppstift och röda skor till stöd för Burma, det var roligt när man tittade ut över lunchmatsalen på dagen och hälften var rödklädda.

Matlåda

Mamma och jag har en oregelbundet upprätthållen tradition av en liten torsdagsträff mellan jobbet och andra aktiviteter. Hon åt ostkaka och tomatsallad och jag åt rårakor med gräddfil och lingon, hummus och bönsallad med minimajs och tomat.
Jag hade samma stass som dagen innan, men med ljusröda rönnbärsörhängen och maffigt guldarmand till.

Supersupé

Efter en lååång dag - jag var uppe så sjukt tidigt så ni anar inte och jobbade lite före jobbet och sedan toppade jag med maffig Zarah och andravärldskrigetångest på fastande mage - kunde jag nästan börja gråta när den här nudelgrytan stod färdig på bordet och ångade. Det var starkt och hett, morötter, paprika, och vit och mjäll kinesisk tofu.
Jag svepte in som en operatant i hög knut, svart cape med pärlbroderier, guldkofta över en kjol upphissad till kort a-linjeklänning, plisserad och vit med guldkedjor och blå stenar tryckt på, och svarta strumpor och svarta pumps.

Löning betyder löjrom

Mitt emot Teater Barbara ligger ju Mäster Anders kom jag på, och hann påpassligt med en liten råraka med löjrom, gräddfil och rödlök, och med vitlöksrostade rotfrukter som extra tillbehör.
Jag hade på mig exakt samma grejer som i måndags.

Lassa på lasagnen!

På måndagar är det ju extra viktigt att göra det roligt och vad kan vara roligare än att handla på en ny jättestor mataffär och äta en riktig brottarmiddag. Till exempel fullkornslasagneplattor varvade med en mustig tomatsås med chili, lagerblad och framför allt röda linser (det var T som kom på inte jag), hyvlad squash, tunt skivad rödlök, schyst grekisk fårost, stekta champinjoner, och Falbygdenost, pumpafrön och färsk thaibasilika på toppen. Och det var verkligen toppen.
Jag lagade mat i min svarta klänning med vitbandkantade vågiga volangärmar och empireknytskärp och svartvit Martin Bergström-sjal.

Pyttipanna

I går åt jag tärnad morot, saltgurka och gul lök hårt stekt med vitlök, en hel hackad röd chili med frön och allt, naturella jordnötter, sweetchilisås och fisksås, och serverat med skånsk senap, rågbröd och knäcke framför tv:n.
Där jag satt iförd vitt linne och vinröda gympabrallor med vita revärer. Om jag hade varit man och bott i Sumpan hade jag haft en kamphund bredvid mig på golvet.

Falafel är aldrig fel

Sömn är den bästa medicinen, och att bli bjuden på falafeltakeaway hemma av en snygg kille är den bästa late nite snacken.
Jag slök den här iförd blå jeans, vitt linne och svart sladdrig sidenkavaj med klaffar, svarta glitterrevärer och guldapplikationer, även känd som min lejontämjarjacka.

Fredagsfrossa

Förkylningen slog till som ett vulkanutbrott i halsen vid lunchtid i går. Avbokade allt fredagskvällsskoj, gick hem tidigt och la mig under en filt med P1 på sovvolym. Gjorde paus för att bli uppvaktad med fullkornspasta i körsbärstomatsås med massor med röd chili, vitlök, lök och basilika, och piggnade till lagom mycket för att steka äppelklyftor, solrosfrön och sesamfrön i kardemumma och honung och lägga på en bädd av glass med Flight of the conchords-frosseri till.
Detta gjorde jag iförd min favorit när det kommer till mysoutfits: dagisstilen, det vill säga strumpbyxor och collegetröja. Tror inte den har några andra konkurrenter på topplistan faktiskt, jag är inte så mycket för mysoutfits. Jo förresten, etta är så klart naket.

Schysta bananer

Tror nästan att jag hade en Friskisflört i morse, och det var inte ledaren den här gången. Det var väl en som gillar tjejer med humor - jag gympade i T:s "Kafka hade inte heller så roligt"-t-shirt. Och bananer är ju alltid kul. Svarta cykelbrallor, turkosa strumpor och svarta Reebok till det.
Testar ett nytt grepp i matlagningsprogrammet - stillbilder. Inslaget är från i går och handlar om en bulgursallad med röd paprika, grön chili, tomat, citron, olivolja, sultanrussin, pumpafrön till randigt stekt haloumi. Om det varit couscous i stället för bulgur, och pinjenötter i stället för pumpafrön, hade man kunnat svära på att året var 1996.

Repris

Jag var lite bortkollrad av Juschka Wiegels marionettryckiga performance med avsexualiserad striptease så inte förrän tallrikarna sattes ner framför mig insåg jag att jag hade beställt samma mat som jag åt dagen före, fast i annorlunda fason: friterad mandelpotatis, strömming och knäcke. Gott i går igen.
Jag hade min leopardblus med puffärmar, mässingsknappar och ljusbrun spets (jag älskar hemsydda loppisfynd, någon har pysslat en gång i tiden och jag får njuta frukterna av arbetet), stentvättad jeanskjol och chockrosa läppstift.

Klackarna i taket

I går var jag medbjuden som ny i sällskapet på en årlig surströmmingsmiddag i Äppelviken. Det var tunnbröd, smör, strömming (Oskars), rödlök, mandelpotatis och vällagrad ost (ingen gräddfil), öl, nubbe och så jag och sju pensionärer. Skillnaden mot mer jämnåriga middagar var försumbar - det snackades jobb, boende, föräldrar, barn - bortsett från att tre personer jämförde sina hjärtproblem och att nubbevisekompetensen var aningen bredare. Och efter att någon dragit Bergmans nubbevisa ("tystnad ... tagning") spårade det ur med snack om att vi var på "drickarnas afton", att det var "scener ur ett dryckenskap" och så vidare.
Jag hade lila blomörhängen, stentvättad jeanskjol och en svart blus med stora ärmar, ett diagonalt ceriserosa fält och svart knytskärp, och när jag gick hem hade jag handväskan full med äpplen.

Kylskåpsrensning

Uppstekt nudelfräs från i lördags med extra tomater och gurka. Och ett hemplockat äpple från Läppe.
Jag lagade mat iförd svart plisserad volangkjol, beige sidenblus med oändligt många klädda knappar och brun sidenfluga med strassknäppe, men jag blev så köksvarm så när jag väl skulle äta framför Upp till kamp hade jag bara svart topp och svarta strumpbyxor kvar. Konstigt att den har så dålig tittning när den har blivit så vansinnigt kritikerhyllad, men den är väl för deppig.

Söndagsgodis

Min favoritlinsröra, nummer 56. Eller är det 59.
Det spöregnade när jag cyklade hem från Orionteatern, allt jag hade på mig var dyngsurt in på huden, inte bra när man är förkyld hörde jag mamma säga så jag gjorde ett stopp hemma före Curry House och bytte till torrt och varmt: stentvättade skipants, svart stor collegetröja, röda åttiotalsstövlar, grön militärjacka och fruktigt och blommigt paraply. Sedan fällde jag en tår efter Sopranos, det är så jävla deppigt där nu, Tony är så elak.

Mot förkylning

Först två timmars tupplur. Sedan stark mat: i en häxbrygd av vitlök, röd chili, grön currypasta, citron och apelsin, fisksås, ostronsås, och möjligen var det risvinäger, fick morotsstrimlor, naturella jordnötter, röda pumpafrön (höstens accessoar?), tofu och gurkstavar fräsas och blandas med äggnudlar. Och så en Norénpjäs och ett glas vitt.
Framför allt: all dolled up i silverkofta med smalt skärp diagonalrandigt i silver och vitt, tanthalsband av en silvertofs med silverringar, Ida Sjöstedt-kjol i guldigt, gult, silverfärgat och svart glittertyg och svarta strumpor, skor, jacka och cape.

Svampchock

Kan man få för många kantareller? Jag som beroende på dagsform kan vara lite ambivalent till svamp (precis som till exempelvis ägg och musslor, det här är något som kommit med åldern) kände mig dränkt i en kantarellocean med ingenting annat att hålla mig i utom några lövtunna flarn som kallades öppen vårrulle. Det blev liksom vadå ... vulgärt? Hur som helst för mycket för mig. Hade det varit löjrom hade det inte varit några som helst problem. Men svamp. Dessutom var jag så dödligt trött efter veckan, med en förkylning och efter en krävande Becket att jag inte kom på förrän efter halva tallriken att jag ätit just den rätten förut och känt exakt samma sak då.
Jag hade blå Tempoklänning i viskose med knytblushals, blå paljettkorsett och blå paljetterade jättedroppar i öronen, och Samira hade en svart stickad ensemble - långkofta och puffbyxor - med svart blus med målarpaletter (tror jag) på.

På vippen

Ostmackorna (två på valnöts- och en på fullkornsbröd, nersköljda med blåbärssmoothie) kröp nästan över kanten på bordet.
Jag satt på kanten av soffan i svart sammetskjol, vit Heidiblus under blå sammetsväst med svart pärlbrosch och svart paljettskärp. Och röda droppörhängen och röda skor.

Same but different

Vi ska börja testa indierna runt där T bor nu. Indian Sitar var stängd "på grund av akut utomlandsresa" och nästa kommer jag inte ihåg vad den heter men den är väldigt upplyst. Vi hittade ett mörkare hörn och en lite för snäll men fin dal makoni med många olika blandade linser.
Jag åt middag iförd samma klänning som dagen före men med blå sammetsväst över och röda örhängen.

Hoodiladi hoodiladi

Eftersom jag och T varit ihop i tre år köpte jag tre flaskor (en skumpa, en mousserande och en vit från nyhetshyllan) i present, men det stod sig slätt mot hans: löjrom, kräftor och ostbricka, samt två par örhängen och en brosch. Vi gjorde en sallad på gröna linser, rödlök, tomat, spenat, mangovinäger och granatäpplekärnor, till löjrommen hade vi rostat bröd, gräddfil, citron och dill, till ostarna uppskuren mango och till kräftorna Koskenkorva.
Jag hade röd Mimmi Pigg-klänning med vita prickar, svart paljettskärp med vit rosett, svarta strumpbyxor, röda skor, svarta ögon och röd mun.

Hatten av

Jag skåpsuper röd solhatt på jobbet. Har gömt flaskan i ett hörn vid fönstret och elkontakterna och tar mig en hutt då och då.
Och har massor med varma ytterkläder som små yllevantar, svart skinnjacka (knäppt!) med svart armbågskort yllecape med broderier över, och guldsjal på mig när jag är ute. Jag vägrar blir förkyld.

Ost med ost

Polsk stämning framför Sopranos - två sorters ost (måste lära oss att inte behandla zaganaki som haloumi, kolla oformligheten), en bredvid och en på varma mackor på torrt Barsjabröd upphottat med pressad citron och provensalsk senap, sedan tomatskivor och Tennessee Sunshine. Uppskuren saltgurka på, och små spetsdukar under, tallriken.
Jag hade svart, vid plisserad kjol med volang, en urtvättad brun t-shirt med texten L.A. Aztecs och guldsjal på mig. I kväll har jag suttit alldeles för sent på kontoret, nu ska jag knyta fast min svarta cape om halsen och susa hem och kolla i kylskåpet. Godnatt.

Från Ungern mot hungern

I morse såg jag i ögonvrån Krister Henriksson sitta och ha låtsasmiddag för olika Molganvänner kring ett dukat bord i Go'kvällreprisen. "Vilka sitter här?" frågade programledaren och pekade på de tomma stolarna. "Ja det är ingen könskvotering här. Det är nämligen bara män", svarade Henriksson och började berätta om gästerna men då slutade jag lyssna. Jag hoppas, men tvivlar tyvärr på, att han var ironisk på något märkligt sätt för annars verkar han ju lite dum. Som så många andra i teatervärlden när det kommer till de där frågorna.
Jag fantiserade i stället om den förestående frukosten (rårakor med stekt ägg, stark ost och en tomat-, paprika-, persiljesalsa) och om minnena av gårdagens middag: ugnsbakade röda, söta och avlånga ungerska paprikor fyllda med kryddkokad bulgur blandad med en mynta- och vitlökspasta, pressad lime och ett fräs av grön chili, vitlök, gul lök, morotstärningar och paprikahack, och serverade till en bönsallad med tomat, getost, persilja, grön chili, god vinäger och mortlade pistagenötter och pumpafrön. Så blev jag glad igen.
Jag lagade mat och kranade boxvin från skafferiet iförd en liten sammetskostym: svart sammetskjol, mörkblå sammetsväst med en tunn tunn brun blus under, och brun sammetsfluga med guldbroderier.
Så här gick det till:

Förbeställning till pausen

Man blir glad när det står en gladpackad macka i en korg med ett glas vitt bredvid på en rutig duk och väntar på en.
Jag hade vit skjorta med stora manchetter, den eviga blåa veckade kjolen (bortamatch), smalt guldskärp med löv på och vita pärlörhängen i form av stora rosetter. Plus en liten vit sjal med blåa och bruna fåglar på.

Poff

Det bästa jag vet är oväntade tidsfickor. Plötsligt mitt emellan jobb och annat program befann jag mig en liten stund på en solig balkong med en mindexpanding utsikt och en melon- och tomatsallad med pumpafrön och hasselnötter, keso med fibrer, lyxrester i form av risotto med kantareller, ajvar, ett glas rödvin och några bästa vänner.
Hade samma kläder som på dagen, och behövde inte ens ha jackan på. När Pernilla och Malin kom sedan såg det ut som om vi jobbade på samma kontor, fast de hade kontorskjolar och vita bomullsblusar med skjortkragar, så de höll ihop och jag var bitchig chefssekreterare som tyckte jag var lite förmer.

Frisk luft

Lyckades övertyga Anders och Fredrik om att vi behövde en liten promenad och en fräschare lunchmatsal, så det blev olika vegogeggor och råkost på Sida.
Jag har det som jag tror jag ska satsa mycket på i höst: strumpor och skor ton i ton, det vill säga promenadpumps i vinröd mocka med matchande vinröda strumpbyxor. Det fortsätter uppåt med klockad och veckad marinblå kjol och sedan vit knytblus med guldprickar och spänstiga axelvaddar. Och lång guldkedja med guldlöv och jättepärla på.

Tidningsbudets fel

Sent jobb, kallt, mörkt, och sen hämtmiddag. Men en krypande myskänsla inför att äta indiskt framför Studio 60 som helt säkert skulle börja någon gång efter tio. Bara det att dramadokumentären om Indien aldrig ville sluta. Och till slut fick jag räkna ut i huvudet att nej, i tisdags var jag på Baryshnikov och Laguna, det var ju i onsdags jag såg den där serien, så det är ju i morgon (i kväll) den sänds. Suck. Allt detta bara för att jag inte fick någon kulturdel i går.
Jag hade en blus i indisk bomull, smalrandig i lila, blått och glittertråd, med stor volangkrage och knythals, mörkblå veckad kjol och lila strumpbyxor.
(PS. Gud vad jag har börjat kolla på tv mycket. Helt sjukt. Härom natten drömde jag att jag flörtade med och antagligen hånglade upp, fast jag hann vakna innan, Nathan Barley.)

Matkupong inlöst

Alla var visst hemma och lagade middag och kollade på Upp till kamp. Men alla kanske inte hade en äkta göteborgare vid sin sida. Ika (och Vejde) cashade in en gammal födelsedagskupong värd en middag lagad hemma i hennes eget kök och fick nudlar blandade med chilifrästa strimlor av morot, ljusgrön paprika, purjo, gurka och hela körsbärstomater, fisksås, cashewnötter och mynta. Franka sov hela tiden med armarna rakt upp.
Jag hade den sista i serien av de nya secondhanddressarna: gult bomullstyg med vitt, rött och svart vagt asiatiskinspirerat mönster i en kjol med knappar fram och minivolang och en topp sydd som en collegetröja med vita trikåmuddar. Röda pumps med alldeles för kall öppen tå. Träffade Ingy utanför som var andlöst vacker i grått smalt ylle och ny silvrig hårfärg och kände mig som ett dagisbarn.

Samspelt

I världens minsta kök får man lära sig spela fyrhändigt. Ska man vara två som lagar hos mig får man hacka, krydda, fräsa i kors. I går var det kantareller - de allra minsta, noga utvalda - stekta i rapsolja och smör med hackad vitlök, röd chili och citron, serverade på Barsjabröd toppat med en vällagrad grevé, och tomatsallad med solrosfrön vid sidan. Jag optimerade min tallrik med resterna från lördagen, det finns inget som kylskåpskall linsgryta från i går. Vi hann klart till Sopranos.
Jag hade svarta Söderstamjeans och gul t-shirt med texten "Follow me to Tennesse" i regnbågsglitter. Och jag borde tagit en bild på det nästan för ingen kommer att tro mig men på dagen hade jag faktiskt gympadojor (gamla platta röda Adidas) till det, för T flyttade för hundrade gången och den här gången tänkte jag framstå som seriösare än sist jag var flyttkarl (klänning och klackeskor).
Och nu blir det matlagnings-tv igen:

Mat jag kan laga i sömnen

Ooh aah, alltid samma tillfredsställelse att få laga linsgryta. Röda linser, buljong, fisksås, sweetchilisås, grön curry, tabasco, vitlök, olivolja, en burk körsbärstomater. Och så ris oljefräst med indisk kryddblanding och de sista sultanrussinen, samt solroskärnor on top och matchande provencalesenap bredvid.
Jag lagade mat i vitt underlinne, vit underkjol och röda tofflor men sedan bytte jag om till leopardblus, svart sammetskjol, stavpärlsboderat skärp i lila, svart och guld, svarta pumps och guldsvarta blomörhängen, för att gå på Madeleines trettioårskalas och vara raffig.

En rutten banan av fem möjliga

Alltså det här ser ju gott ut. Fina färger. Men jag måste berätta, trots att jag sällan brukar bli missnöjd när jag äter för det är ju alltid trevligt att äta liksom, att det här var botten. Hur kan man misslyckas med en enkel couscoussallad? Helt ointressant. Och både plommonet och persikan var hårda.
Jag hade min plisserade kjol med guldkedjemönster, vitt linne och guldkofta och var verkligen värd något bättre.