Jag är fast i linsträsket (sedan tidigt nittiotal) och har inga planer på avvänjning. Man kan säga att jag är som en chocoholic fast på booze fast på linser. I går blev det gula linser. Eftersom de är nästan lite genomskinliga blir de så fina när man fräser dem i olja, jag är verkligen kär i den matta, dammiga, vagt seethrough och lite oljiga ytan på gula linser. Och när de alltså fräste i olja - tillsammans med hela vitlöksklyftor från en färsk vitlök (så små och vita och mjuka att de nästan inte behövde skalas), vanlig mild svennecurry, en kryddblandning som T myndigt gick över i morteln jättelänge och som jag tror innehöll kardemumma och kryddnejlika, och lagom stora bitar av potatis, morot och palsternacka - så lösgjorde sig en snuskig, svettigt mustig doft, särskilt om man andades in genom en munfull rödvin. Just det, det var smör också. Curry, smör och tomatpuré är en helig treenighet att lägga på minnet. Vi hade tomatkross i stället, och vegobuljong, som det fick koka i. Och vitt ris till det. Observera rökmolnet över den heta grytan, matchat av het sås från Smokey Mountains.
Det här lagade jag iförd korall/guld-tajtsen (en chans till), matchade av en mesaprikos stickad bomullstopp, svart plisserad kjol och ett guldskärp med en liten fastkedjad svart sammetsbörs dinglande i guldkedja. Och aprikosfärgat läppstift.
4 kommentarer:
jag är också hopplöst fast i linsträsket, men trivs rätt bra här :) röda linser är mums!
Mandel tycker jag är en mycket god kamrat till den heliga treenigheten.
fan vad gott det låter! /perns
åh mandel är en god kamrat till hela livet
Skicka en kommentar