Plötsligt blev det soligt på vägen förbi Floras Kulle. Stannade på en falafelbricka, och ständigt denne Martin Kellerman - den här gången bakom skivspelarna. (En i sällskapet försökte förgäves flörta upp hans vän råttan men hamnade i stället i armarna på en kanadensare på Debaser.)
Jag hade väldigt rosablommig klänning, schiapparellirosa läppstift, kritvita ben och beiga högklackade sjuttiotalsträllor i sandalettform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar