Konstigt att vara tillbaka i Almerìa. Vi hade tänkt ta ett tåg direkt men det gick inte förrän i dag på morgonen så det blev en natt på samma ställe som sist, Americanos. Jag blev glad för jag var hungrig och ville hellre äta citymiddag än nattågsmatsäck. Vi hann sätta i oss en gazpacho på den lyxigare av strandserveringarna innan vi drog från Cabo de Gata men jag ville ha MER och hade bespetsat mig på antingen en ovanligt vegorik meny på ett moriskt inrett ställe eller en restaurang med skinkor hängande från taket. Men eftersom det var söndag tydligen (vi har ingen koll längre) var båda dessa och nästan allt annat stängt. Utom det lilla oljiga, sunkiga bakgateställe med dammiga reklamplastmöbler som vi ramlade på i en gränd. Åh det kändes helt rätt! Vi söndagsfestade lyckligt på tinto de verano (den sanna innebörden av begreppet vuxensaft) och tapas beställda på måfå eftersom vi inte kände till alla ord på listan. En gång kom det ut en stor bakad potatis. En annan gång en assiett med chips och ansjovis.
Jag hade vita tantskor med små små hål i. Vi var ju i stan. Och leopardkjol, chockrosa linne och läppstift, gråblått flätat halsband med silverringar och svart tunn puffblus. Kände mig rätt så medelhav. Det gör tåget vi åker med nu också kan jag berätta. När vi stannade för ett tag sedan för att släppa förbi ett passerande tåg stod plötsligt konduktören och en annan farbror utanför fönstret och plockade fikon från ett träd. Oseriöst, tyckte T.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar