20 juli 2008

Adios Los caños


Vi hängde i solnedgångsljus på stranden och sippade varsin tinto de verano tills de flesta andra hade droppat av. Då bestämde vi oss för att gå till La pequeñia Lulu igen och promenerade gatan fram, nu kantad av helgbesökande bilar parkerade kors och tvärs ("badjävlar" fnös T) och några pårökta kids i surfvans. Bengen trålar gatorna då och då på förmiddagen bara så försäljningen verkar pågå rätt öppet. Men byns haschdealare och hennes schäfer hade nu lärt sig ignorera oss. Vi vandrade vidare mot vår drog: den snygga crepesmannen med den andaktsfulla tonen och blommiga terrassen, och åt varsin likadan som förra gången. Men det var förrätten som gjorde oss riktigt höga. Purfärsk tonfisk, vad jag tolkade som fångad med den speciella fisketekniken de utvecklat i Barbate som heter något på a, eller om det även är en tillredningsmetod kanske, hur som helst verkade den bara kokt och i lagoma munsbitar, serverad som en liten ensalada tillsammans med grillad röd paprika som måste varit marinerad i olja blandad med honung för den var upphöjd till sitt absolut sötaste röda paprikajag, och så lite mild lök till det. Vi svävade en bit ovanför plastmöblemanget.
Jag i svart tubklänning med flätat skärp i rosa och silver med långa svala silverfransar, och rosa läppstift. Nu väntar vi på bussen härifrån, hejdå paradisstrand, jag måste tänka att jag ska komma tillbaka för att inte bli för ledsen.

Inga kommentarer: